Anna Klara

Vad är det som är så kul med facebook? Jag har reggat mig nu och jag är jävligt besviken. Vad ska man göra? Man vet ju redan innan man söker vilka som kommer finnas där. Dessutom verkar det inte snokvänligt alls, hur ser man vad folk skrivit till varandra? Jag ser bara posiga bilder och deras vänner. Har sett minst två jag haft samlag med, den ene är Stegan Pagréus (jag är ju besatt av honom så naturligtvis sökte jag på hans namn. Stefan, jag står utanför din dörr nu) och den andre är en ehem, halvkänd, lönnfet Stureplansprofil.

 Nej, facebook var inget för mig.

Ungarna sover och jag har bullat upp med:

4 mumsmums

1 rulltårta

1 paket café cookies

Laptop med trådlöst internet

För att citera Opus III: It’s going to be a fine night tonight. Jag saknar min man! På måndag har vi varit gifta i två år. Funderar seriöst på att ge honom en tatuering i present, fast en på min kropp då. Det ska vara hjärta och stjärna och kanske en fågel och så ska det stå TOBIAS 4-EVER. I will keep you posted.

Det fanns inte en enda maskeradmask, så jag fick något slags psykbryt och köpte fjäderboa, urstora smycken i strass och ännu större solglasögon. Ungen ska gå på maskerad utklädd till Paris Hilton. Och årets “Sämsta mamma”- award går till…

Tvätta håret, det är helt fett, måste byta shampoo (schampo?)

Köpa maskeradmask + present till kalaset Imogen ska på imorgon. Åh, jag är så jävla glad att vi ska bo här nu, hon har vänner, jag har vänner

Ev. äta på Mc Donald’s (inte kunnat göra det på många månader eftersom jag alltid haft impressionable youth a.k.a. Imogen med mig, men nu går hon i skolan)

Leta efter skinnjacka i bikermodell stl. 140

Färga ögonbryn + fransar

Tvätta, minst 1 maskin

Skriva under adressändringen och skicka den i retur

Ev. ta en prommis förbi ett radhus vi ska titta på nästa helg

Klippa Kittys vassa naglar

Hämta två paket på utlämningsstället, H&M samt AdLibris

Kolla efter gummistövlar till Imogen, kalaset är utomhus så det kan behövas

Lämna tillbaka liten rutig kavaj med 3/4-ärm jag köpte på KappAhl igår. Den kommer liksom inte att bli använd mer än ett par gånger och då är 499 kr för dyrt

Har planerat morgondagens outfit i samråd med Imogen. Det är hennes första riktiga skoldag! Upprop i klass 1B! Jag ska ha på mig svarta stuprör, Topshop. Antingen svart ribbat linne eller t-shirt med texten “I listen to bands that don’t even exist yet” och skolblazer från Marks&Spencer. Skor, jag vet inte. Antagligen ballerinisar. Imogen ska ha plisserad jeanskjol och långärmad topp från Monsoon.

Har retat Imogen tills hon inte visste om hon tyckte det var roligt längre, dragit ner mina jeans i byggarrumpa och knutit upp tröjan under brösten och ropat hej alla, jag är Imogens mamma. IMOGENS MAMMA, hörde alla? Och sagt att det är så jag ska bete mig imorgon. Det var ganska kul, hon tål mycket skoj, min stora tjej. Sedan valde vi ut min outfit.

 När jag var i tonåren tyckte (visste) jag att mina föräldrar var jordens pinsammaste. De VAR det, när jag hade tagit mig den obligatoriska första fyllan bjöd de in föräldrarna till de kompisar jag blivit full ihop med och hade samtal. Fritidsgården stängde 21:00 och jag var tvungen att vara hemma 21:00. Med en promenad hem som tog 10 minuter. Alltså var jag tvungen att säga eeh, jag måste gå hem nu – när alla andra stod kvar och hängde, tog sällsis och blev ihop. Fast det var ett antal år sedan mina föräldrar exades ut var de fortfarande alldeles rusiga av sin socionomutbildning och envisades med att svänga sig med facktermer JÄMT. Man kunde inte bara vara på jävligt dåligt humör, man AGERADE UT. Man kunde inte bara prova att röka för att se hur det var, man SÄNDE UT VARNINGSSIGNALER. De hämtade mig utanför discot i vår blå Volvo med vinröd rostfärg.

Likaväl som jag visste att mina föräldrar var jordens mest hopplöst töntiga, visste jag att jag inte alltid skulle känna så. Jag skulle bli stor och överseende och accepterande. Den tid skola komma när mina föräldrar känns helt okej, kanske inte coola men det är väl inte det man hoppas på heller, typ. Well, jag hade fel. De var jordens töntigaste och jag känner  fortfarande så. Men jag älskar dem, och det är väl huvudsaken.

Mormor: Imogen har du sett vad jag köpte till Kitty idag, två par brallor och en uggletröja. Fina va?

Imogen: Byxorna är typ likadana?

Mormor: Ja det var ta tre betala för två, så…

Imogen: Vilka betalade du för?

Mormor: De två dyraste.

Imogen: Va, vad osmart du var!

Idag dårå, när vi fingick. Så fick jag gå in vart jag ville och köpa vad jag ville. Tobias rullade Kitty i vagnen utanför, det är så sjukt hög musik i alla affärer (ja, jag är till åren kommen). Jag var in på Weekday, Monki, 10-gruppen, Designtorget och H&M. Och VARJE gång jag kom ut höll jag på att gå fram till fel barnvagnspappa! Götgatan är ju fullständigt nerlusad med pappor som kör Bugaboo och utsöndrar signalen “knulla mig, jag har en bebis i retrokläder”. Och min man var precis som alla andra, inte ett dugg mer raffinerad. Eller hur det nu var det stod i Fågelbovägen 32. Ha ha.

I alla fall så kom jag att tänka på hur fint det skulle vara om jag haft en eller flera vänner med barn. Nån att gå prommisar med, amma med, älta denna sweet, sweet babytids vedermödor med. Visst, den här gången har jag min man och jag klagar absolut inte. Men en vän med en unge vore grädde på moset. Nu är det ju liksom försent för att jag ska kunna fika mig igenom min mammaledighet ihop med någon, men gud vad jag ser fram emot när någon jag känner ska få bebis. Jag ska vara så jävla bra. Jag ska aldrig säga “hö hö passa på och sov nu (i slutet på graviditeten) för snart är det slut med det” (det är inte ens sant), jag ska bara massera korsryggen om vännen vill det och handla bebiskläder åt henne om hon tror att det betyder otur om det är hon själv som köper men att det går bra om nån annan gör det, jag ska köpa en dvd-box att ha ifall bebisen går över tiden och en dvd-box att ha till alla maratonamningar efter att bebisen kommit, jag ska komma dit med mat och en hel platta äppeljoskoncentrat, jag ska ge gummituttar och gummilakan i present och jag ska aldrig säga “vilken LÄTT bebis!” om bebisen sover bra (det tar ifrån föräldrarna en stor del av deras prestation). Jag ska inte vara påträngande och beskäftig men jag ska låta min vän få ta del av mina rookiemisstag och tipsa om att det finns mer ergonomiska bärselar än Baby Björn och berätta när det är sinnessjukt jobbigt att snart, snart vänder det och blir lättare. Jag ska försäkra henne om att det inte är någon fara på taket bara för att föräldraskapet just i den vacklande, trevande början känns ojämställt; det kan lätt bli så och man har tid på sig att styra upp det och om man vill kan man faktiskt skriva ett kontrakt som fastställer hur många barnfria dagar på stan och kvällar på krogen man har okränkbar rätt till när tiden, man själv och bebisen känns mogen för det. Om bebisens pappa jobbar och mamman känner att hon MÅSTE få gå till frissan nu nu nu annars står hon inte ut kan jag stå bredvid frisörstolen och hålla bebisen i kunglig gunga så hon får bli klippt.

Jag ska vara så himla bra. Jag längtar! Jag vill stå till tjänst! Det är ensamt att vara förälder ibland.

Var i stan idag och fingick, fast så värst fint var det kanske inte. Det går ju inte med den här klibbiga hettan. Men det var mysigt. Och LÄTT! Så jävla enkelt, allting. Rulltrappor, hissar och ramper a-go go och man fattar allt alla säger och det finns många snygga folk. Och Monki! Vilken affär! Jag trodde de saluförde typ en oversize sweatshirt i plain svart och några Ugly Doll-rip offs till mjukisdjur men de har ju skitfina kläder! Billigt. Ska köpa nåt nu i veckan. Idag köpte jag två klänningar på H&M och jag kan slå mig i backen på att expediten hade the hots för mig. En bra dag.

Jag har mått så jävla dåligt i Holland och det är först nu jag fattar det. Jävlar, vad dåligt jag har mått. Vi snackar riktig depp. Men nu kan jag andas igen, skratta och le, och bäst av allt: till fullo uppskatta mina ungar. Vilket jag faktiskt inte pallade i Holland. Tack.

Lackleggings (ja! Måste faktiskt köpa!), Odd Molly-tunika eller klänning. Ev. Lack-Martens.

Liten neutral bomullsklänning, H&M, mörkbrun Polarn & Pyretjacka i manchester, slitna cognacsbruna vintagestövlar, Chanel 2.55

Stor slouchy kofta, behöver inte vara fancy cashmere (akryl duger gott åt mig, jag är ingen prinsessan på ärten. Och allvarligt people, sluta gnäll om noppor. Hört talas om Noppabort?), ribbat linne, väl insliten skinnjacka med badge, pallesjal, vinröda ankelboots från Office. Chloé quilted Bay Bag - well, one can dream!

Stuprörsjeans Kate Moss for topshop, sweatshirt med trycket “I wish i was more people, then I could be a rockband” inköpt i Amsterdam, liten snigg poppig svart kappa, Filippa K samt sjukt feta, ålderskrisiga gympadojjor gärna i typ guld, silver, orange och rosa. De ska vara HYSTERISKA.

Svarta stuprör från plain topshop, Carin Wester-kappan som jag älskar och skulle rädda om det brann, musballerinor.

Åh, jag vill ha höst NU. Jag hatar det här klibbet som omöjliggör bärandet av allt vad ytterplagg heter. Om det fanns någonstans i världen där det var forever höst skulle jag flytta dit! Eller nej, det skulle jag inte, jag vill bara alltid bo i Sverige. Och det ska vi, vi har bestämt det nu. Har ni saknat mig? Jag har saknat er!