Anna Klara

Gud, så jag saknar min pappa. Och ännu mer: hoppas att han saknar mig.

Jag PMS:ar och så säger ett vuxet maskrosbarn hos Malou att “man fick fixa barnkalaset själv och så låtsas att det var mamma och pappa som gjort det”. WÄÄ-HÄÄ. Ni kan tänka er tsunamin detta resulterade i.

Min man är ett vuxet maskrosbarn, jag vill göra presentkalender till honom. Och till alla maskrosbarn. Varför finns det ingen maskrosbarnfond?

Snygga till mig var det ja. Alltså, det är ju inte så att jag kan gå in i badrummet, låsa dörren och tända ett doftljus à 400 kr. Inget hemmaspa här inte, jag duschar med Kitty vilket visserligen är mysigt men det är ett SJÅ (stavning?). Och inte ser jag bättre ut än när jag gick in. När jag tvättade ansiktet tog hon Cliniquetvålfodralet och hamrade in det i min ögonvrå. Så nu får jag hämta Imogen i skolan med en redig blåklocka på vänster sida. Ser jävligt förort ut! Jag ska säga att jag gick in i en dörr, ha ha. För om man “ramlat nedför en trappa” har man väl typ brutna armar och så?

Borde jag lägga på en rå biff? Vad gör man?

Rabies says:

Ni vet hur jag berättade helt kaxigt och putslustigt att Kitty sagt pappa till en bild på Fredrik Virtanen? Det var ju kul. Nyss pekade hon på den här bilden och sa MAMMA.

Nu går jag in i badrummet och jag kommer inte ut förrän jag har vaxat och färgat och peelat det här kronvraket till oblivion.

Imogen går i ettan och konflikterna barnen emellan blir fler och svårare. Varför tillåter flickors föräldrar att flickorna blir såna jävla små snippor?! De viskar och fnissar och exkluderar och jag har hört så jävla många gånger att “man måste ju få välja vem man vill leka med”. Jaha, OM man nu måste det, måste man också få välja vem man vill frysa ut? Nej det måste man inte. För faan föräldrar, ställ frågan vad som blir så jävla fel om ett visst barn också får vara med och leka till era barn. Och se till att de får skämmas! Det ÄR inte ok att bete sig hur man vill mot varann och man blir INTE snyggare, bättre eller gladare av att göra någon annan ledsen.

Jag är ganska säker på att jag var ett skitjobbigt barn. Jag var gapig, helt orubblig i min tro på min egen förträfflighet och jag var ful (faktiskt). Men jag var ingen jävla leka två-snippa! ALLA FÅR VARA MED, en mening jag uttalade säkert dagligen under min (lyckliga) tid som fritidsbarn (även en mening som kanske skulle göra sig som väggbonad över min och Tobias säng? Barnen verkar i alla fall tro att det mottot gäller där. Hmpf). Alla var med, och kul var det! Därför blir jag så otroligt förvånad för att inte säga chockad, när jag hör FÖRÄLDRAR okeja sina barns oschyssta beteende.

Nej, Imogen är inte den drabbade. Det spelar ingen roll egentligen. Men skulle det nån gång inträffa, och jag får höra andra föräldrar försvara sina små Damiens och Samaror, då. Då sitter jag inte här och bloggar, då kommer jag säga “man måste ju få välja vem man vill skalla. Hårt”.

Lägger vi på alla klassföräldrar därute. Nej jag bryr mig verkligen inte ett skit om den satans klasskassan, föräldrafikat eller höstens roliga marknad. Jag har fullt upp med presentkalender, middagsmat, luskoll, mina nagelband och nåt enstaka ligg med Tobias. Leave me alone. Alltså, jag ångrar mer att jag gav min mailadress till klassföräldrarna än till den där Hot or Not-kanadensaren (SO not!) med dreads och jätteböjd snopp.

Imogen: -Men vad är det jag ska göra hos skolpsykologen?

Jag: -Det är lite olika tester, men du behöver inte vara det minsta orolig. Såna där kameror som man kör upp i stjärten på folk brukar vara jättesmå.

Imogen: -AAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Kitty pekade nyss på en bild på Fredrik Virtanen och sa PAPPA.