Anna Klara

En ettåring som stapplande försöker lära sig prata, finns det något gulligare? Kitty har nog inte många ord som någon utanför familjen skulle förstå. Papper t.ex, kallar hon “patti”. Hon ber så snällt om det varje gång hon nyser eller får matkladd på händerna. “Patti, patti!” viftar hon. Och jag, som den ömma och självuppoffrande moder jag är, svarar ”Smith?” med ett varmt men ändå lite hånfullt leende. Pycklingen.

Om hon ser en katt skriker hon “MAO!” och då MÅSTE jag säga “ordförande”. Annars imploderar universum, så egentligen gör jag ju oss alla en jättetjänst när jag driver med mitt minsta lilla barn.

Tänkte skapa min första kategori på bloggen och visa er de av våra prylar som jag tycker extra mycket om. Tycker själv att sånt är jätteroligt och intressant att få ta del av på andras bloggar. Här är alltså en lampa som heter LIV, gjord av Jonas Bohlin och alldeles sjukt vacker. Spröd, cool och trolsk. Hade den här lampan varit en popsång tror jag den hade sjungits av Regina Spector.

*Att det är 2008 nu.

*Skolplikten. Det är sjukt ovant och obekvämt att inte kunna säga “hon är ledig imorgon, ses på måndag!” på en torsdageftermiddag, eller “vi tar långhelg, ses på onsdag” på fredagen. Inte mycket att göra, men gud så jag saknar att vara den som enväldigt (ja ja, ihop med Tobias!) planerar mitt barns tid.

*Att jag inte längre behöver ange min destination inom tunnelbanans nät när jag får min remsa stämplad.

Imogen och jag hyrde den idag, har länge tänkt se den men inte kommit till skott. Så FIN film om barns fantasivärld och deras vänskapsrelationer. Otroligt sorglig dock, inget för de yngsta. Både Imogen och jag grät floder. Se den, den är inte vad man tror att den ska vara!

Mycket bra och mycket på tiden av Linda. Det är så hög tid för denna debatt, vi måste också lagstifta om alla barns rätt till semester varje år. Många är de barn som spenderar alla årets möjliga dagar på förskola och fritids.

Och jag håller med av hela mitt hjärta om att vi måste visa vår uppskattning för barnomsorgspersonalen, dessa änglar i vindtäta kläder som för jävligt lite pengar tar hand om våra ungar på detta sjunkande skepp som barnomsorgen faktiskt är. Tack alla fina som gjort Imogens förskoletid till det den var och tack Lotta, Stefan och Maha som lyckas bedriva meningsfull fritidsverksamhet varje vardag i lokaler av storlek 2 studentrum. Ni är bäst!

Ett stycke tröjklänning från Minimarket.

Hon leker inte djurdoktor, hon leker “delägare i en veterinärpraktik”.