Snälla, sluta tjata om att behovspröva barnbidraget, det kommer inte göra någon glad i slutänden. Fattiga barn kommer inte bli mindre fattiga, vet ni varför? De allra fattigaste är de som under lång tid, för vissa barn gäller det hela uppväxten, lever på försörjningsstöd (socialbidrag). Uppbär man socialbidrag räknas barnbidraget som en inkomst och dras därför av ifrån försörjningsstödet. Samma sak gäller underhållsstöd, bostadsbidrag och vad vi nu mer har. Alltså: ett aningen högre barnbidrag skulle dessa fattiga familjer och barn inte se röken av.
Rätt smart av Maud ändå att få det att låta som att hon är Fina Frun på Junibacken. Men låt er inte luras. Det här har inget med rättvisa eller solidaritet att göra men desto mer med budget och besparingar. Naturligtvis.
Det som måste till är en annan handläggning och norm för de som behöver uppbära socialbidrag under lång tid. Det är en sak att leva på soc under några sommarlovsmånader och en helt annan att försörja ett eller flera barn på det under kanske större delen av, eller hela, deras uppväxt. Och hörni – att nödgas göra det är INTE synonymt med att vara slöfock och inte ta sig i kragen. Det finns så många som fallit igenom de tidigare skyddsnäten, missat EN dag i sin sjukskrivning och nollats av Försäkringskassan, som lider av livslånga sjukdomar och funktionshinder och aldrig i sina liv kommer bli lönsamma, som kommit från länder där man inte åtnjuter lyxen av ett SGI som stannar med en i åratal. Och vet ni? Det enda viktiga är egentligen att minnas att hur klandervärd man än må tycka att en förälder är, så har INGA barn hittills i världshistorien fått välja sin mamma och pappa. Därför måste vi ha ett bättre sista skyddsnät som fångar upp de som annars får växa upp i fattigdom. I klartext: höja bidragsnormen för de barnfamiljer som lever på den under lång tid. DET vore rättvisa.
Och för detta skulle jag gärna avstå våra 2200 kronor i månaden. Men inte bara för att “det är orättvist att en del kan spara”.
