Snälla, sluta tjata om att behovspröva barnbidraget, det kommer inte göra någon glad i slutänden. Fattiga barn kommer inte bli mindre fattiga, vet ni varför? De allra fattigaste är de som under lång tid, för vissa barn gäller det hela uppväxten, lever på försörjningsstöd (socialbidrag). Uppbär man socialbidrag räknas barnbidraget som en inkomst och dras därför av ifrån försörjningsstödet. Samma sak gäller underhållsstöd, bostadsbidrag och vad vi nu mer har. Alltså: ett aningen högre barnbidrag skulle dessa fattiga familjer och barn inte se röken av.
Rätt smart av Maud ändå att få det att låta som att hon är Fina Frun på Junibacken. Men låt er inte luras. Det här har inget med rättvisa eller solidaritet att göra men desto mer med budget och besparingar. Naturligtvis.
Det som måste till är en annan handläggning och norm för de som behöver uppbära socialbidrag under lång tid. Det är en sak att leva på soc under några sommarlovsmånader och en helt annan att försörja ett eller flera barn på det under kanske större delen av, eller hela, deras uppväxt. Och hörni – att nödgas göra det är INTE synonymt med att vara slöfock och inte ta sig i kragen. Det finns så många som fallit igenom de tidigare skyddsnäten, missat EN dag i sin sjukskrivning och nollats av Försäkringskassan, som lider av livslånga sjukdomar och funktionshinder och aldrig i sina liv kommer bli lönsamma, som kommit från länder där man inte åtnjuter lyxen av ett SGI som stannar med en i åratal. Och vet ni? Det enda viktiga är egentligen att minnas att hur klandervärd man än må tycka att en förälder är, så har INGA barn hittills i världshistorien fått välja sin mamma och pappa. Därför måste vi ha ett bättre sista skyddsnät som fångar upp de som annars får växa upp i fattigdom. I klartext: höja bidragsnormen för de barnfamiljer som lever på den under lång tid. DET vore rättvisa.
Och för detta skulle jag gärna avstå våra 2200 kronor i månaden. Men inte bara för att “det är orättvist att en del kan spara”.
Så himla bra formulerat! Du är klok du.
Äsch då…tack snälla du.
Men vad då, de “allra” fattigaste? Jag har ingen koll på socialbidraget så jag ska inte uttala mig vad som gäller just det, men klart står att det finns en hel del barn som inte räknas som de allra fattigaste men som ändå har det enormt knapert (deras föräldrar kanske har hyfsade inkomster men enorma skulder som gör att ingenting är kvar efteråt). På något sätt måste man se till att inget barn ska växa upp fattigt i Sverige.
JAg håller med om att det finns andra pengar som kan vikas åt ändamålet men jag tycker det är ABSURD att folk som är rika ska ha ett bidrag ämnat att täcka delar av ett barns kostnader medan andra (lätt överdrivet) svälter.
Och fina frun på Junibacken, well, fina frun på Junibacken försökte åtminstone göra vad hon kunde göra även om de better in the know (aka Madickens pappa) skrattade åt henne. Visst, hon gjorde inget revolutionerade för sverigesvälten men hon hjälpte i alla fall två fattiga barn i hennes direkta omgivning.
Har väl kanske inte direkt med barnbidraget att göra, men anyway…
Att folk sitter fast i skuldfällor är inget man löser genom att behovspröva barnbidraget. Hur skulle det gå till? Avgöra behovet genom att granska hushållets utgifter? Att barn svälter är inte en ekonomisk fråga i det här landet, det handlar (tyvärr) om olämpliga föräldrar som av olika skäl inte tillgodoser sina barns grundläggande behov.
Att helt ta bort barnbidraget och istället höja socialbidragsnormen för barnfamiljer är en möjlighet.
Nej, det var ett exempel över att inte bara socialbidragsbarnen kan ha det fattigt. Jag vidhåller: det är absurd att rika har bidrag of any kind, be it barnbidrag, bostadsbidrag eller whatever-bidrag. ABSURD.
Visst är det så, men de flesta andra familjer har ändå möjlighet att på olika sätt påverka sin situation. I familjer där föräldrarna är t.ex gravt skuldsatta är ekonomin knappast grundproblemet, och antagligen är många av dessa barn föga hjälpta av ett högre barnbidrag. Jag tycker det är stor skillnad mellan några kärva år och att utan möjlighet att påverka växa upp i fattigdom.
Barnbidrag är det enda bidrag som utbetalas utan vare sig ansökan eller prövning. Ja, sen vet jag inte var du drar gränsen för rik, beroende på det är det ju möjligt att den överskrids gällande t.ex bostadsbidrag.
Hehehe, jo, så kan det faktiskt vara, och jo, det finns faktiskt en hel del som skulle bli hjälpta av ett högre bidrag. Några hundralappar i månaden kan göra en markant skillnad för vissa familjer, trust me, är allt jag har att säga…
Nej, jag har inte utarbetat några slags riktlinjer eller definitioner på vad jag klassar som rik heller, och jag tycker inte att gränsen ska gå så att ett förlust av barnbidrag blir kännbart på riktigt. Det enda jag vet, eller snarare tycker, det är ju inte ngn objektiv sanning, är att folk som har pengar inte ska ha bidrag.
Jag vet att du vet att jag också vet (!) att money is tight för många familjer. Finns ingen anledning till “hehehe”, jag fattar inte var det kommer ifrån Michaela. Har hursomhelst ingen lust att diskutera saken vidare, jag tror det framgått vad jag tycker.
Well, det kommer av mina egna erfarenheter där jag växte upp och drömde på natten att det fanns mat i kylskåpet och direkt när jag vaknade sprang och tittade men det inte fanns något, där jag gick i samma byxor halva lågstadiet och blev mobbad för det (och de var i sin tur ärva av bröder och innan dess kusiner), där man fick gå 1 mil (!) till skolan när man missat skolbussen för att min mamma inte hade råd med bensinen och sedermera inte ens den begagmnade (off course)bilen. Och ja, där skulle ett par hundralappar mer i barnbidrag gjort enorma skillnader, och nej, det var inga sociala eller psykiska problem inblandlade, det var två separata händelser som ledde till en barndom där man aldrig fick ngnting och aldrig ngnsin varit på semester (jo, förresten,e n gång i norge), medan alla klasskamrater hade nya cyklar varje år och shoppde upp sitt barnbidrag på godis. Och nej, det är inte avundsjuka som gör att jag vill inkomstpröva barnbidrag, det är för att inga andra barn ska behöva gå i samma kläder i tre år eller drömma om mat som inte finns på nätterna. Och min mamma hade en hyfsad lön men skulder som gjorde att inget var kvar, och smo sagt var, en ökning av några hundralappar hade gett oss mat på bordet åtminstone.
Jag har inte heller lust att diskutera ämnet vidare. Jag har hört många argument emot inkomstprövning och inte ett enda har övertygat mig om motsatsen. Rika ska inte ha bidrag.
Men för i helvete, varför är det så att dom som alltid ger mest aldrig ska få något tillbaka? Men ja, då tycker jag att vi ska behovsanpassa studiemedel också. Ungdomar som kan bo kvar hos sina föräldrar under studietiden borde inte få studiebidrag. Möjligtvis kan man låta dom ta lån upp till 7500kr eller vad nu studiemedlet hamnar på, men inga bidrag. Lån ska dom givetvis bara få om det bedöms att dom kommer ha goda möjligheter att betala tillbaka lånet beroende på den utbildning dom valt. Kulturvetare ska alltså inte få ta lån då de flesta inte får något arbete pga sin utbildning, och lärare är väl gränsfall, då lärarlönerna generellt är så låga att lånet inte kan betalas tillbaka i sin helhet utan att låntagaren hamnar under fattigdomsgränsen under ett antal år. Och ja, dessutom ska ju även studenter som beviljats studiebidrag vara aktivt arbetssökande under studietiden, och ta de extrajobb som dyker upp.
Hör du inte hur jävla absurt (med t) det låter? Om bara dom som absolut BEHÖVER ett bidrag för att klara sig ska få det så kommer det bli mycket sämre för väldigt många, för att inte tala om betydligt mindre pengar över till dom som i dagsläget behöver sina bidrag.
Jag vet inte, skattefrågan är en annan. Jag tycker fortfarande inte att rika ska få barnbidrag. Sorry.
Men svär på och tyck det du, så gärna! Cheerio.
Ett inkomstprövat bidrag hade ju inte hjälpt er om lönen var “hyfsad” som du skriver. Dessutom verkar fokus ligga på att “rika” inte ska få bidrag snarare än att fattiga ska få det bättre, det låter bara väldigt missunnsamt.
Du har själv sagt att du var “galen av ilska” när du skrev din första kommentar på ämnet, så att anmärka på eller ens kommentera andras ton känns lite, tja, orättvist faktiskt.