Anna Klara

I detta nu mumsar jag på godis ur ett påskägg som min PAPPA varit här och lämnat. Till mig och “Tobbe” (min pappa är den enda som kallar min man för det. Antar att han tycker att det känns grabbigt och skönt). I ägget ligger sånt godis jag tycker om, dvs. hårda salta och choklad. Och två trisslotter – förvisso utan vinst, men what the hey.

Det är tanken som räknas. Jag har fått påskägg av min pappa.

Tänkte byta ut min den där grejen, ni vet. Här är några av de förslag Sloganizer gav mig:

“I’d sleep with Anna Klara” – Jaha. Synd att min man så sällan verkar instämma. Han är mer “I’d play poker online, leave dirty socks on the coffee table and fart in bed”.

“Where’s Anna Klara?” – Duh. HÄR!

“Anna Klara is what the world was waiting for” – Hm. Nja, kanske mer “Anna Klara is what mellan 50 och 75 läsare om dagen halkar in på”? Hur låter det?

“You wouldn’t want to miss Anna Klara” – Den tror jag att jag sparar till någon vars besöksstatistik kan leva upp till den.

“Anna Klara – simplified!” – Den här är ganska bra. Jag idisslar ju vilken enkel människa jag är, men ändå. Vadå simplified? Det finns ingen komplicerad version. Aldrig funnits. Jag är precis som Engla, fast med en bråkdel av innehållet i hennes WALKING CLOSET.

“Anna Klara, pure lust” – AAAHAHAHAHHAHHHAAHAHAHAHAAHHA. HA.

“Share moments, share Anna Klara” – SMS:ade killgänget varandra minuter före gangbangen. Missa inte kvällens Efterlyst. Nej men, den här gillade jag, varm och cheesy och nu har jag sabbat den.

Har jag nämnt att jag sitter på lite skönt 80-talsfootage signerat John Ajvide Lindqvist? Barn försvinner ner i underjorden, går storyn. Jag suger vidare på den karamellen tills han är Hollywoodstor!

Har ni gjort ikväll då? Jag har i alla fall inte varit på bio. Men, det är OK, jag skällde ut min mamma angående den försenade filmpremiären (typiskt curlingbarn) och gjorde toscapäron, så det där är vatten under broarna. Men ändå, ett HALVÅR? Vad kan ha hänt? Adde? Hur ofta blir filmpremiärer uppskjutna liksom…? Hm, den där med Ben Affleck (…och så finns det de som säger att Richard Gere är trist!) som handlade om ett bortfört barn, den fick väl hejdas när Madeleine McCann var i hetluften men ja, vad jag har hört är ingen vampyr på rymmen i västerort så det lär inte vara därför. Eller…?

Anyways. Större nyheter för mig, och antagligen mindre för er, är att jag träffade min pappa igen igår. Han ringde helt impromptu och ville följa med till ridskolan. Fick. Det var trevligt och trevigt. Vi försöker. Både han och jag. Tobias älskar det. På måndag kommer han på lunch och ska lämna påskägg till tjejerna.

Om ett halvår har vi säkert gjort slut igen, men for now – I’mma enjoy this.

-Det är för lågt i tak i källarn.

Hade så smått börjat skissa på kvällens outfit, funderat på att låta benen ömsa sin vinterpäls till förmån för strumpbyxor av det grovmaskiga slaget, ordnat med barnvakt sedan veckor tillbaka, glatt mig åt en fet godispåse innehållande hårda godisar med sur och salt smak, daskat Bajskorven i ändan och sagt att ikväll har jag en överraskning…så går jag in på SF och blir varse att premiären försenats till fucking OKTOBER.

On the bright side: då har jag något att se fram emot ett tag till! Hah. Nu går jag ner i källaren och hänger mig.

Full kalabalik i ridhuset idag, endast två av sex ryttare satt kvar på hästryggen när stormen bedarrade. Turligt nog var min unge en av the chosen ones (“Jag drog upp hans huvud, sjönk ner i sadeln och gjorde halt” – så jävla KOMPETENT!). En av de avramlade befarades ha brutit en arm och en annan fick ett riktigt stort och fult blåmärke på ryggen. Hästars vårkänslor kan ta sig rätt brutala uttryck.

Jag har så tråkigt, så tråkigt. Skitväder, och mitt hår som igår var kått är idag bara vått och trött. As am I. Trött, alltså. Och inget vettigt får jag gjort. Det står disk på bänken och det finns mat att tillaga, men jag lusläser hellre Net-a-porters “The Bag Guide… 36 styles to carry you through spring”.

Jag. Är. Så. Uttråkad. Tobias jobbar hemma och då och då tassar jag in till honom i hopp om att han ska vara mitt i en pokerturnering medan jag läser Net-a-porters väskguide slavar vid spisen, that would call for en rungande utskällning och det är ju i alla fall inte TRÅKIGT, men nej. Han jobbar så duktigt varenda gång, den lille strebern. Knapprar för brinnande livet för att försörja sin familj.

Den jäveln.