Anna Klara

…det här med arv. Hade ett litet tiff med min käre låtsaspappa om det, inte alls över min eventuella rätt till något den dagen ja, ni vet. Jag vill inte ens skriva det och bara för att förtydliga, det är inte så att jag vill gräva efter guld och krafsa åt mig vad jag kan. Jag vill bara inte stå där en dag och undra VEM VAR JAG FÖR DIG och VEMS? Vems privilegium, vems ansvar, vems pina i röven (här kommer Toby Tucker räcka upp en hand, jag älskar dig också)? Jag vet inte, skulle jag ha samma rätt att sörja som hans biologiska dotter (min syster)? Sånt skulle jag undra. Att stå där och liksom känna lite hur allting, alla paraplypromenader och Muminböcker och senare SF-filmer vi delat, alla gräl om gränser och tider och all trygghet och alla vardagsmiddagar han tillhandahållit, flöt ut i kanterna och kanske inte var riktigt lika riktiga längre och värst: att jag kanske aldrig varit fullt så självklart berättigad till allt detta som jag upplevt mig vara. Så jävla tung undran att stå ut med.

Nu behöver jag aldrig undra såhär. Min fina PAPPA, med vilken det finnes intet låtsas, har reglerat det hela medelst testamente. Men. Alla gör ju inte det, och det lär väl finnas en miljon orsaker till varför man låter bli, men hursomhelst verkar det väl vara läge att MOVE THAT BUS vad gäller arvslagen? Familjebildningar finns i fler former nu än förr och då kan inte lagen fortsätta vara fyrkantig.

Så förstår jag faktiskt inte varför folk inte är bättre på att ordna det för sig. Hur man kan vara så otroligt happy-go-lucky. Blir faktiskt lite avis, för jag tänker så gott som ALLTID på om det värsta händer. Hur man isåfall garderar sig, så att det blir lite mindre värst. Man blir ju inte mer dödlig för att man grejar testamente?

Ganska nyligen hände en sån där grej några bekanta till mina föräldrar, ett par i deras bostadsrättsförening. Han dog. På resande fot, utan försäkringar, utan testamente, utan att vara gift med sin sambo. Hon hade med nöd och näppe råd att få sambons kropp hem och begravd och hon fick gå ifrån huset de hade bott i. Känns ju som att sorgen allena vore nog att handskas med in case of knall och fall-döden.

Det här med Uppdrag Granskning igår, jag missade det, måste kolla om det går att se på nätet. Men rent allmänt: är det inte skitkonstigt att det bara finns ett sätt att förläna fullt skydd gällande arv efter levnadskamrat, och att detta enda sätt är att ingå äktenskap? I detta vårt tidevarv, menar jag? Herregud vem som helst fattar ju att en vuxen människa som samlever, men inte är gift, med en annan vuxen knappast önskar att den som får ärva allt ens lullull oavsett dess storlek är ens föräldrar, eller ännu värre jag storknar tamigfan, SYSKON?

Och så undrar jag när det ska lagstiftas om något sorts skydd för särkullsbarn. Vi är inte få och lär inte precis bli färre och med olycklig testamentering samt om de biologiska föräldrarnas frånfälle sker före “bonus”-föräldrarnas, kan man bli så jävla rövkörd så jag får tårar i ögonen av att tänka på det.

Så, nu när Kitty är promenadad till sömns ska jag inta min Weight watchers-lunch à 6,5 points (Magen i vädret HAH, nazikärring!) för att sedan bedriva mitt eviga jihad mot SMUTSTVÄTTEN. Kanske att jag drar på rena lakan och tar mig en snabbdusch också, allt för att främja ROMANTIKEN när jag och min prins återser varann.

100% sött: På promenaden gick vi förbi ett av dagisen häromkring, Kitty ropade “Åh! Barnar!”.

Värst vilken bloggdiarré jag har idag då. Man kan ju luras tro att jag har tråkigt. Eller betalt per inlägg. Vilket ska vi sätta veckopengen på?

En av mina favoritsekvenser ur Dirty Dancing. Älskar ni Dirty Dancing? Ni måste älska Dirty Dancing. Just där när Johnny sitter på golvet och Penny och Baby dansar, ÅH. Älskar låten också. Skorna. Och att de dansar i underkläder.

När vi byggt trädäck ska Bajskorven och jag dansa Hungry eyes på det i skymningen, med kulörta Clas Ohlson-ljusslingan tänd. Jag ska inte skratta när han killar mig i armhålan. Jag ska bita ihop för romantikens skull.

Klarar du ett lyft älskling?

Mötte vidrigt litet tantstycke på vår kattresa. Det börjar med att hon flaggar om att “han är så snäll SÅ” om sin hund och VARFÖR, varför gör en del hundägare så? Hallå, jag försöker lära min pitbull bebis att inte rusa fram till främmande hundar, det ligger i allas vårt intresse att hon inte gör det, STÖR INTE. Sen fortsätter det, hon helt invaded my space (“This is my dance space. This is your dance space. I don’t go into yours, you don’t go into mine”) och flåsade saliverande att man blir så GLAAAD när man ser en riktig, SVENSK tjej med mage i vädret och barnvagn (HALLÅ mage i vädret?!?! Jag har för fan inte ens lunchat än). Om 1o år är hon nog enda svensken på torget om det fortsätter såhär och blaha. Det slutade inte där! Hon fortsatte med att jämföra invandrare (“Afrikafolket”) med torgets A-lagare, och tydligen var de senare att föredra!!! Alltså, jag fick sån härdsmälta. Kunde ju ha levererat damen en massa genomtänkta, välformulerade sanningar som jättehuvudet är fullt av såhär en trekvart efteråt, men Käften hann som vanligt före Hjärnan och jag får helt enkelt hoppas att mitt sofistikerade budskap inte passerade helt över hennes huvud:

-Fy fan för såna som du, stör de dig eller, förresten är din HUNDS PUNG SKITFUL.

You gotta hold the frame.

Det här med ljusa och ljuva sommarnätter, det skiter källarkidsen högaktningsfullt i. I källaren är det alltid kolmörkt och nej, jag har inte sovit så jättebra inatt. Ikväll är dock min vånda till ända, the Tobbster returns och chokladpraliner har utlovats. Hurra, vilken honungslig dag, som de sjunger i Nalle Puh-vinjetten.

Vet dock inte hur timmarna, minutrarna och sekunderna fram till min och Bajskorvens sweet återförening ska fördrivas. Har god lust att bara sitta här på min pojkigt platta och överdosera Playhouse Disney. Misstänker att minsta Karlsson inte går med på det. Hon vill som vanligt ut i solskenet och leta katt och samla pinnar och stenar. Om jag fick fria händer, eeegentid och hög kredit skulle jag vilja ut och samla klänningar och skor. Tror ni man hinner det i höst, parallellt med HÖGSKOLAN? Hur snabbt vet man vad man har för schema och hurpass mycket varierar schemat sen? Man kan väl planera lite grann i alla fall? Och vad tycker ni ser mest högskola ut, bara ansa topparna och fortsätta spara eller klippa rejält (typ så mycket som faktiskt behövs med tanke på hårets skick efter all blekning) och go for lång page med lugg? Och är det verkligen ingen som vet om en svart parkas med fina detaljer!

Tänkte visa lite Amsterdambilder ikväll, eller det kanske snarare får bli imorgon. Vill ni se det, hur vi bodde därborta? Det är radslottets raka motsats, tänk att min bebis tog sina första steg i Amsterdams glädjekvarter…det lutar förresten åt ett sista besök där för hela familjen senare i sommar. Jaja. Vi får se. Nu ska Kittan och jag kattleta oss bort mot ICA Torget, köpa delikatessyoghurt till henne, Mama eller annan förströelse till mig och köttslamsor (grytbitar?) till källarbarnen. Fridens.

Har inget särskilt att rapportera idag, har faktiskt sovit riktigt gott inatt. Slängde åt källarbarnen några brödskalkar igårkväll, de morrade och gläfste innan jag hann slänga igen dörren men sen höll de sig lugna. Det gjorde även Kitty! Hon har sovit som en ängel två nätter i rad nu, a new order perhaps? Inte så smickrande för Bajskorven dock, att hon sover som en eh, BEBIS just de nätter han råkar vara bortrest. Men hur som, GUD vad skönt det vore om hon började skärpa sig nu. Det kommer behövas om jag ska ha SYSSELSÄTTNING efter sommaren. Har förresten börjat skissa upp en lista på vad jag behöver inför skolstart.

Idag då, ja eftersom jag förgätte återlämna Squid and the whale på bibblan igår måste vi upp till Vällingby idag igen. Och senare är det vernissage i 1B:s klassrum så jag ska väl dra på mig den lilla svarta, packa Chanelen och inmundiga champagne och kanske lite snittar? Eller? *ler särigt* Nä, det får nog bli min mamsiga 25-kronorsklänning och pappmugg saft om man har tur.

Alldeles nyss på Playhouse Disney: “Om den lilla flodhästen föds i vatten kan den simma på en gång. Den behöver inga simlektioner” awww! Sötmachock!

Och vad har vi här då. Jomen, det är ju min lilla åtrådda klänning på halva. Jaha, då får man till ett köp idag också då, som Engla hade sagt.

Nej hörni. Nu ska necessiteterna tvagas och sen ska hela Anna Klara luftas. Chow.

Gudars skymning vad jag skulle vilja frasa omkring i denna silkesfantasi på vår treåriga bröllopsdag i augusti. Den, eccokilklackar och Chanelväska. Undrar hur vi ska fira vårt LÄDER-bröllop? Vilket bisarrt jäkla material.

Sovit själv i halvsekelradslottet dårå. Eller, jag hade förstås girlsen på varsin sida om mig i sängen, agerandes buffert åt hungriga spöken. Jag är så. Jävla. Mörkrädd. Och just nu är jag så trött så jag känner mig salongers, vad vill ni att jag ska skriva? Eller ska jag näcka helt enkelt, eller vill ni se nåt rosa ur kategorin vaaardagslyx? Ni förstår jag låg där spänd som jag vet inte vad, ett trumskinn, hela natten och hörde källarbarnen dansa jigg därnere. De får ju ingen mat nu när Tobi inte är hemma och vårdar dem. När jag inte lystrade till deras dunsar och knäppar (WTF är en sättning egentligen? Det säger ju folk JÄMT, “nån sättning” när det låter ghostly i ett hus) rabblade min hjärna (tack hjärnan!) de otäckaste ord jag kan för mig. Myling fasa ogärningsman abnormitet kolikbarn håravfall. ERROR. Jag är så trött.

Praliner räcker fasen inte som komp, jag får nog ta en tur till Vällingby och vara min egen lyckas smed.