Så! Nu börjar det bli ordning på torpet, utväxten är kirrad och på måndag ska jag se årets filmhändelse (i alla fall hittills, Låt den rätte komma in blev jag ju så grymt snuvad på). Imogen surar över att hon inte får följa med – “Jag har klackskor! Det är bara roligt om de knullar!” – men detta ska bli EEEGENTID. Med galpal och godispåse och det känns faktiskt fnisskul att planera vad jag ska ha på mig. Det blir jeans med nåt fint till, jag måste kunna sitta skräddare efter ett tag. Bio är så sjukt obekvämt. Sen vet jag inte, ska fröken Coco Chanel få lufta sig eller är det för pinigt? Kom ihåg att jag är luttrad, idag på Monki gick jag in i en spegelpelare – DONGGG! – och bara “ojdå. Är den här väldigt stor i storlek eller ska det vara oversize?”. Jag kan nog ta Chanelen utan att skämmas alltför mycket, va?
Monki förresten, varför har de inrett butiken som labyrinten i The Shining? Jag känner obehag där längst in. Mörkt och lurigt som i Mordor och så kändes alla plagg som gjorda av papper. Hittade en mjuk, fin klänning från Permanent Vacation för Monki, randig i naturvitt och blåkritsblått. Köpte. Hade velat köpa mer men jag hann inte och så måste jag verkligen lägga ekonomiska band på mig. Which is soooo boring. Annars hade jag slagit till på en tvåfärgad klänning inne på American Apparel också och mintgröna Cheap Monday-jeans.
Mina frisörer är så vackra och snälla. Det är en fröjd att sitta där och se på alla coola. Hon som färgar heter Denise och ser helt 40-tal ut med rött läppstift (jag köpte inget) och små pyssliga håruppsättningar. Hon som klipper heter Monica och är lång (längre än mig!) och snygg och pratar norska. Och så ger de mig kaffe och tidningar och huvudmassage. Och de är överens om att jag är kjempefin i ljust hår. Det tycker jag också! Onsdag 25/6, en mycket bra dag.
Minibikt: en av mormonmännen i min dröm var Joacim Cans, känd från HAMMERFALL och även KÖRSLAGET. Vet inte vilket som är värst…han var lite av min favoritman i drömmen, han var så snäll och rar och höll sitt rum bäst städat.
