Jomen det hade gått bättre idag, mycket mycket bättre. Eller alltså, för Kitty har det ju hittills gått strålande, hon är glad och jublar över att gå till dagis och nyfiken och pratsam när hon är där och vill inte gå därifrån. Men med fröken menar jag. Det var Tobias som var där idag och han hade frågat lite mjukt bara vad det rörde sig om, och då hade hon väl först intagit lite försvarsposition (det kan jag förstå), men sedan kom det fram att hon enbart byggde de ändrade planerna på att barn i tvåårsåldern är lite mer känsliga vid inskolning än de yngre. Det kan jag köpa. Önskar bara att hon varit klar och tydlig med det, och ja sen kan jag fortfarande tycka att det var väl snabba puckar efter 2 x 1 timme.
Och så sparkar jag min långa platta för att jag inte tog tag i det själv direkt, också. Hur mesig får man bli. Det vara bara så, ni vet, en dålig natts sömn och jag blev så sjukt paff, man kunde bergis höra min haka falla…och så sa jag jaså jaha två påsar tack och gick hem. Mesigt men mänskligt? Kanske.
Min skola var också bättre idag! Jag har visserligen inte knystat om nåt annat men i tisdags var jag avhoppningsfärdig kan jag berätta nu när faran är över. Jag lät med flit bli att blogga om det för det hade sprutat sån etter om det så usch. Jag bjussar er på en ledtråd och en väljgrej i samma fråga:
Om ni var sugna på att leka fruktsallad, namnbingo och gå tipspromenad, skulle ni då i första hand söka er till:
A: En förskola
B: Högskola/universitet
Svaret är inte så uppenbart som man kan luras att tro! Och ja, jag är en gammal surkart. Aldrig sagt nåt annat, hi hi. En annan sak som jag däremot nog inte sagt tillräckligt är hur mycket jag uppskattar er och era kommentarer. Verkligen. Tack ska ni ha.
Å va skönt att det känns bättre.
Och tack för dina inlägg, de är så mänskliga!!
[Reply]
Åh. Tack igen. Det är typ det finaste, mänsklighet.
[Reply]
Hej Anna Klara!
Har läst din (mycket underhållande) blogg ett tag, men inte kommenterat. Ville bara säga allt “om-kring” vid universitet/högskolor (dvs allt som inte har direkt m studierna att göra) utgår från att alla är 19/singel/party-prisse-som-precis-flyttat-ifrån-mamma-och-pappa. Det är med andra ord fullt normalt för alla som inte tillhör denna kategori att känna sig som gamla surkartar! Gå du bara på det som har obligatorisk närvaro eller det du tror du kan ha nytta av, t ex biblioteksguidning kan vara bra.
Ha det fint!
[Reply]
Skönt att det gav med sig lite, men kunde hon inte ha lagt fram den motiveringen I SAMBAND med att hon ändrade era planer? Det hade ju låtit både trevligare och framställt henne snarare som en duktig pedagog som bryr sig om om sina inskolningar än en sur-mul!
Tycker dock ändå att hon skulle kunna gå någon sorts chamrkurs hos Kurt eller så, jobbar man med så mycket människor som vad vi gör så måste man kuna föra sig i sociala sammanhang: är man inte socialt kompetent får man väl för fasen låtsas!
Ha en toppen-fin helg och cred till T för att han tog tag i sakern – av erfarenhet vet jag att inte många män gör det! ( I alla fall inte de här i Norrland!:) )
Kramalin
[Reply]
Anna: Tack snälla du, det är så härligt att få input och pepp från folk med erfarenhet. Tack!
Malin: Ja det önskar jag med. Då hade vi ju haft en enbart urhärlig start, det är synd att det blev så trist med det där. Men men – hon är ju trots allt bara människa, även om man gärna ser att just de som jobbar med ens barn är övermänskliga så händer det ju rätt sällan
Jag tänker försöka helglömma det där, Kitty är ju så himla glad (klädde sig med stövlar och allt nu i morse och var på väg dit!) och det är ju det viktiga.
Kram!
[Reply]