Det blev inte så mycket uträttat i Vällis. Kitty var verkligen allover the place och inte alls samarbetsvillig. Jag gick jag vet inte, sju varv runt Vällingehus och så somnade hon. Då tappade jag allt jag hade tänkt få gjort, glömde både märkpenna och hårfärg, provade istället oväntade kläder på Lindex och Åhléns, alltid ett säkert kort för att bli på mulet humör! Såg tjock och saggy ut i provrumsspeglarna, blev sur, köpte a selection of tights (billiga på H&M), åkte hem via ICA. Skit-ICA i Hässelby gård.
Bilden till vänster här gjorde mig så sugen på trött kopparfärgat hår. Verkligen gorgeous. Har ni förresten köpt något från H&M online eller Larran? Vill gärna PLOCKA GODBITARNA som Engla skulle säga men jag orkar inte bläddra.
Åh vad glad jag är att jag gjorde riktig, VARM mat till middag. Korvgryta och nu känns det lite bättre. Ursäkta förra inlägget, men liksom, det är så galet mycket nu och jag är pruttans trött och sliten och ofräsch. Har jag sagt att vi flyttade fyra gånger förra året? Och att de som skulle köpa lägan i Amsterdam nu har ångrat sig och att vi måste hitta nya illa kvickt, såvida vi inte vill diarréa ur oss dryga tio loppor i månaden på att behålla den? Och att Kittys dåliga sovande är regel och inte undantag? Och att skiviga naglar är höstens absoluta modemåste? Well, one can try.
I alla fall. Det ordnar sig väl. Både lägan och naglarna, hoppas jag. Men fokus ligger liksom inte till hundra på SOPIS, om vi säger så.
På måndag drar det alltså igång. Jag får handskas solokvist med min inskolning, Tobias och Kitty tar den på dagis.
Hur jag tror att man förväntas uppträda: lätt, avslappnat smil på läpparna, “hej! KUL! Ja, jättespännande! Du också? Jamen…där bor jag med!” rakryggad, flitigt och uppmärksamt antecknande.
Hur jag vill uppträda: Surmulet ihopsjunken i en undanskymd bänkrad, knäna mot ryggstödet framför, vid tilltal en avmätt och avvärjande vinkning “PISS OFF”.
Är bara så otroligt less på allt just nu. Om man kunde få bli POSITIVT överraskad nån gång emellanåt så vore det finemang.
Tobias gick hemifrån strax efter sju imorse, Kitty vaknade tjugo över. Tobias kom hem strax efter sex, Kitty somnade halv sju.
Ska det vara så? Och hur fan blir det när jag också är sysselsatt, kommer vi träffa henne alls? Det här är alls inget inlägg i dagis/hemma-debatten, jag bara…fattar inte. Såhär kan vi ju inte ha det.
Jag blir så äckligt nöjd med mig själv när folk misstar Kitty för en kille, fullkomligt pöser av PK:ighet. Hoppas för hennes skull att det inte håller i sig i alltför många år bara…hela ettan fick jag höra frågan “är du kille eller tjej?” och det var väl SÅDÄR kul. Men men, ska man prompt klippa sig som Marie Fredriksson innan tillstymmelse till några liljekullar uppstått får man kanske skylla sig själv lite grann. Nåja.
Jag urgillade Imogens nya fröken instantly. Hon var cool. Själv i klassrummet och när jag såg den lilla skaran föräldrar längst bak och frågade om man skulle stanna lite svarade hon “äh, det var några som var lite ängsliga!” och då sa jag att jaha, då ska jag inte sälla mig till dem då. Btw vad faan är grejen med att lärare alltid har minst en barnskötare i klassrummet? En som oftast får ha OBS-casen i en annan sal och dela ut papper.Alltså visst, det är bra med så mycket vuxennärvaro som möjligt men när det ständigt sker på bekostnad av fritids planering och förberedelse? Åtminstone halvklass tycker jag att lärarna BÖR kunna greja själva, när jag jobbade som skolneger barnskötare blev det ramaskri om inte tanterna ständigt hade en liten avlasterska på bekvämt avstånd. Frökennära tjänster?
En vecka har jag kvar av denna endless summer som föräldraledigheten varit. Visserligen en stundtals jävligt regnig och deppig summer, men ändock. Den är så gott som till ända och ett vemod finns på plats, helt klart.
Gör mitt bästa för att mindmappa upp höstgarderoben, det enda jag känner när jag försöker inspirationsläsa modebloggar är förtvivlan, förtvivlan över att jag aldrig någonsin kommer hinna ikapp. Vet inte vad jag behöver och vad jag vill ha och inte heller skillnaden mellan de tu och hur jag ska kombinera den befintliga garderoben, JAA HÖRNI. You tell me, en boob amningstopp plus förrförrförra sommarens modemåste volangkjolen, vad kan man koka för soppa på de ingredienserna? OK, aningens mer resurser finnes, men typ. Mina damer och herrar, stanna för faen aldrig hemma i mer än ett halvår i stöten, garderoben totalpajjar och nu ska det mirakel till för att styra upp detta sjunkande skepp.
Jävlar vad tjusigt jag ska stå där i fören med min sjömansjacka från APC. Stram givakt och en väl avvägd blandning av vintage, H&M och dödsångest.
Var på möbelvaruhuset igår. Köpte låsbart skåp till Imogens rum, hon har rätt att kunna freda sina saker undan Kittys morrande käftar. Köpte även ytterligare en bunt ramar till min växande tavelvägg som jag väl ska visa snart.
Funderar på en Karlstad hörnsoffa. Svennigt javisst, men i alla fall inte riktigt lika familjeliv som en med divandel. Alltså, jag har en del att sträva efter i chosefrihet, divandel är sikkert alldeles ljuvligt bekvämt men. ALDRIG. Typ lika aldrig som VEPOR. Och ungar vid namn Cewin och Lijam. Hur som. Soffan är spatiösa 280 x 240 stor, accommodating är glosan som poppar upp. I nuläget trängs vi i en Karlanda på dryga två meter, det vore så himla lyxigt att slippa knuffa på varandra och höra Imogens kaxiga “MOCKA FLÄSK!”.
