Anna Klara

Jag har blivit utmanad av coola, smarta och framförallt EXADE (min avundsjuka vet inga gränser!) Jessie. Antar utmaningen medan jag inväntar Kittys kvällströtthet, förkylning och sjukor gör henne, ska vi säga, lite lätt speedad…

Falukorv. Jag är inte jättestolt över det, men det är gott, alla gillar och det går att variera i oändlighet. Pastasallad i olika former äter vi två dagar i veckan, jag gör en grundsats och så har man ett tillbehör första dagen, ett annat nästa. Två middagar på en matlagning is the shit!

2. När du är på kalas, är du personen som sitter eller hjälper du till att duka av?

Jag erbjuder mig men hoppas i hemlighet att värdfolket ska tacka nej så jag får sitta!

3. Var sitter du helst när du bloggar?

Senast igår! Två till mormor. Men nej, ofta händer det inte. Några gånger om året, tippar jag. Brukar lägga i påskägg.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?

Med att bita mig i tungan idag. Ringde i all min förtvivlan skolans expedition och vräkte ur mig lite, hur gööör man och vem praaatar jag med om den här kursen. “Ja den är ju så kort, det ställer onekligen till det” sa damen.

HE HE.

Jag kunde sagt så mycket men jag sa ingenting alls. Gick emot the very soul of my being och gjorde mig inte lustig.

Mer telefonkontakt. Denna gången ett samtal från en av medlemmarna i gruppen jag hamnat i, hoppsan hejsan. KUL. Inte. Dels hela grejen med ännu ett grupparbete, jag pallar fan inte, dels är den här gruppen tydligen exakt samma konstellation som under förra arbetet plus mig och en till (hur faan gick det till? Kul att hamna i en befintlig grupp eller? Nä!), dels fick de inte godkänt på sitt förra arbete (!!!), dels och slutligen är två av gruppmedlemmarna, visade det sig på redovisningsdagen, “bästisar sen barnsben“. Ursäkta, men hur sär får man bli? Sen så har de redan satt upp en massa riktigt lattjolajbans gruppträffar som tydligen passar dem, fredagkvällen bland annat, “kan man inte så kan man inte!” sa hon men inte faan lät hon glad om ni fattar.

Jag är så pissigt och oheligt förbannad nu så jag sitter och småsnyftar och väser könsord. Har mailat kursansvarig.

Alltså, om hela jävla utbildningen ska ske i grupp så NO WAY att jag står ut. Det är ju dessutom det upplägg som är absolut minst förenligt med att ha barn. Ja, om man vill träffa ungarna i alla fall.

Fick SMS nyss från gullig klasskompis: “Hej! Hur är det? Vi saknar dig här i skolan! J & co”.

Så warm n’ fuzzy just nu att fjärrvärmen känns som ett onödigt köp.

Det blev vabben idag också. Ingen ljusning. Idag är jag nästan lättad över att få vara hemma, Kitty har käu-käu-hostat nåt så kopiöst inatt så jag är helt frasig i kanterna av oro och sömnbrist. Hur som: jag antar att jag måste maila kursansvarig? Googlar henne för att få tag på mailadressen. Hon finns på FACEBOOK. Fan vad det kliar i fingrarna att göra henne till min vän och skriva där! Ha ha.

Man kan inte göra så va?

Höll på att skriva renoveringsdagen i rubriken, ha ha. Vadå skadad. En grupp hade i alla fall valt ämnet barnmisshandel och så på fria frågestunden efter deras inövade nummer säger en av dem “är det någon som läst Det?”.

Jag sa såklart lite försynt att “menar du Pojken som kallades det?” och så blev alla glada.

NEEEEEJ det gjorde jag inte. Jag var visst tvungen att spela Allan och säga “nej! Men jag har sett filmen och jättespindeln i slutet förstör alltihop”. Och nu ångrar jag mig, jag borde bitit mig i tungan och suttit på händerna. Man får inte göra sådär och jag gjorde det ändå.

Från vänster: blus till Imse, hon ska ha den på skolfotot imorgon. Önskar att den funnits i min storlek. Tröja i 80-talsretrofärger till Kitty, kattblus till Kitty (den blev en stor succé), Kittypyjamas till öh, Kitty. Mönster mönster mönster, jag blir så glad av vackra mönster och det fanns supermycket fina barnkläder i alla affärer idag.

Imogen: -Ta och sitt du, jag tar upp Kittan och så städar vi däruppe så kan du komma sen när du datat lite?

Och så vill hon hellre se Patrik 1,5 än jobbiga High School Musical 3 när vi ska ha day of fun nu snart och skolka och gå på bio.

Var det inte för att jag i alla fall halvtydligt minns det obehagliga på sjukhuset skulle jag på allvar undra vems hon är.

Alltså seriöst, jag tänker säga vad jag tycker utan förbehåll och det är att The Schulmeister inte gjort ett sådär särdeles bra jobb med sina pojkar. Inte de två yngre i alla fall. Skitungar verkar de vara, vuxna barnrumpor, JÄTTEBEBISAR och till råga på allt jävligt empatilösa sådana. Uppmärksamhetstörstande och bokstaviga och FULA (JA! Kan man säga allt annat elakt så kan man faan säga att någon är ful).

Och det här med att Alex säger sig ha träffat kvinnan i sitt liv. Så piiiiiinigt. Såååå högstadiet, ska de förlova sig snart också eller? Dela brythjärta? Pussas i rökrutan, fast där har väl aldrig Alex fått hänga gissar jag. Så jävla typisk TÖNT, en sån som aldrig fick vara med och aldrig vara cool och nu måste regressionsterapia det i vuxen ålder.

Jag önskar alla Schulmän flint, halitosis och diarréanfall. Och inte bara dem faktiskt, utan alla säriga jättebebisar i hängiga jeans, FETA sneakers och 30+ på legget. SKÄRP ER. Kamma till er och bli vuxna.

Nej, vi blev allt hemma. “Jag har hoftat. På fömnen” och det har hon, så in i vassen. Mullrande skrällande fethosta. Och jag då. Luften gick såklart ur mig när jag Blev Klar, och nu sitter jag här med tåren i ögat över den snälla examinatorns svarsrader “Det går bra! Lämna in den i pappersform när du kan och hälsa den lilla att krya på sig” snyyyyft.

Ska fånga dagen och se till att få bort färgfläckar på parketten, synliggöra tvättkorgens botten samt peta ner mina nagelband. Här ska inga halta löss få vila.