Anna Klara

Det är aldrig något tjafs om var vi ska vara på jul. På sin höjd diskuterar (ja, men faktiskt! Inte bråkar om) vi hur vi ska fördela dagen. Ska klapparna öppnas här eller hos mina föräldrar? Lunch hos mormor eller här? Grötfrukost eller tidigarelägga lunchen? Sammetskjol eller rutig klänning?

Men det är aldrig ens tal om att fira med Tobias sida. Alternativet finns liksom inte. Jag har nästan slutat tänka på det men det har nog inte han.

Det är en sak att lustfyllt skolka från studiebesök och en helt annan att känna att man, med orsak av sickness, nästan måste vara hemma från viktig föreläsning en vecka före tentan.

Exakt hur förkyld kan man gå till skolan? Det fullkomligt stinker förkylning om mig. Varannan minut känns det som ett myrbo bakom näsan och sen rinner både snor och tårar. Snyter mig nog uppemot tjugo gånger i timmen…septumstatus Kate Moss, typ. Jag är bomben på att ingen annan i klassen skulle avstå en föreläsning av hänsyn till andra, men det är ju dem liksom…fan, i såna här frågor är jag allt annat än vuxen. Vill mest att någon ska lägga en sval hand på min panna och avgöra mitt öde: gå eller vara hemma. Kan ni göra det bloggledes?

Har ni gjort något särskilt idag med tanke på nederbörden?

En mintblå PH-lampa. En lampa vars level av perfektion nääästan tangerar Livs. Gud, jag är en sån sablans lampfetischist. Ge mig även en lysande jordglob.

Hittade Mumintyget här, tala om att gå över ån för att hämta vatten om man ska behöva beställa det från UK. Eller, fel å i alla fall. Mäter de tyger i meter eller mäter de i typ halva steg, fat quarters, sixpence none the richer och andra obskyra mått? Lisa, vet du?

Kitty har en liten liten upphöjd rodnad på vänster kind. Vattenkoppa? Only time will tell.

Alltså man vill ju att en trettiårspresent till ens make ska vara speciell, romantisch, perfekt. Kommer inte att få till det. Känns som att det är typ lika bra att ge långkalsonger och fästa med en lapp där det står “du får det riktiga senare”. I’m stuck. Och det är rent knäckande för mig, jag brukar faktiskt vara en enastående presentgiverska! Men inte nu. Prestationsångest, skral kassa och not enough sleep tror jag gör detta.

Däremot vad jag skulle vilja ha! Don’t get me started. Ehm, jag ÄR started. Det var en önskelista jag tänkte mig när jag började skriva det här inlägget.

Tvärsäkerhet

En supereffektiv ansiktsbehandling, hydradermi eller AHA eller något. Sandblästring?

Termobyxor

Det här Mumintyget, gärna typ 2 m. Vet någon var man kan köpa?

Klänningar. Hur många underbara klänningar som helst. Ge mig.

Dessa och dessa och dessa. Stl 39. Skodon för alla väder.

Ett vackert varje dags-halsband, ett sånt som liksom blir mitt signum. Gärna en ensam hängande pärla på en kedja av vitt guld…eller en medaljong med bilder i, eller kanske detta. Eller ett litet pyttigt guldhjärta, kan man ha vigselring i vitguld och halsband i vanligt?

Att Bill och Sookie lever happily ever after

Sookie Stackhouse-serien

Twilight-serien, eller första för att prova i alla fall. Eller nog hela serien ändå

Det här, inramat

En julgran med pynt i rött, rosa, vitt och silver

Att bli wined and dined i någon av de smäktande klänningarna ovan, men om det knasar med babysitter går det bra med nachos och True Blood efter att barnen lagt sig också

En hundvalp. Jag längtar efter en hund som jag längtade efter barnen när de bara var oknäckta ägg i mitt inre. Kan inte vara alldeles lycklig utan vovve.

Har ni någon önskelista?

Bra nummer av Sköna hem den här gången. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som var bra, det var väl en del saker med som jag inte sett förut och så är det ju julnumret så det spelar säkert in. Är så sugen på att köra lite färgtema på granen i år, rött/rosa/silver vore fint…förutom sweet lovely flamingon på Åhléns, var hittar man rosa pynt?

Och: vad ska jag ge min käre (ÄLSKLINGEN!) i gubbpresent? Det känns ledset men jag har verkligen ingen aning. Inte han heller. Säg bara inte spabesök nu. Det är vad folk alltid svarar på familjeliv när nån ber om presenttips. “Spabesök kanske? ” Säger ni spabesök låser jag bloggen.

Det är naturligtvis inte mannens jämställdhet som gör honom småfånig. Givetvis inte. Det är hans whimsy barnklädesintresse, men det kan ju å andra sidan Upphöjda Mamman skrocka lite förnumstigt åt. Om det är en man som ägnar sig åt det, vill säga.

Jag vet inte. Jag får liksom känslan av att alla små finurliga, larviga nöjen är totalt bortskalade från De Upphöjdas liv och att de fnyser åt dem. Det kan faktiskt vara trevligt att bläddra i La Redutt för hundraelfte gången, det är OK att baka några plåtar bullar (man blir inte en fasad Bullmamma för det), romantiska komedier kan vara mysiga. De Upphöjda verkar liksom ha Dagens Nyheter och ironi som sina absolut ENDA nöjen. Och säga vad man vill om modeblogging men det är faktiskt långt mer sällan som dessa bloggerskor hånar och rackar ner än De Upphöjda. Summan av kardemumman är väl att den här typen av blogg hetsar mig typ tusen gånger mer än modebloggarna.

Och det kanske egentligen säger mer om min bildningsnivå än om dem. He he. Så kan det vara.

För att alla läsare ska fatta att man inte är nån pinsam ytlig lattemamma, addera följande:

* Någon livstrött diss av dyra barnvagnar. Nevermind att de ofta är hälften så tunga som de som kostar två laxar mindre och att de sparar axlarna som så väl behövs till annat – för att inte tala om att de faktiskt har en helt annan design. Alla gillar den inte, men det vore larvigt att försöka låta påskina att det är hugget som stucket vilken vagn man väljer.

* Se fräsch men inte snygg ut om du ska blogga bilder. Upphöjda mammor står över sånt som hethet.

* Ironi. Om du råkar (“råkar”!) göra något som kan tänkas falla under kategorin trendigt, ironisera. Du har såklart klippt modebloggarlugg bara av en händelse, hoppsansa, jeans med hög midja har du för att det är bekvääämt och ti hi det råkade visst stämma överens med vad Ebba & Gang säger. Så lustigt, för just du har ju en egen vilja!

* Här och var en känga till Odd Molly. Exakt vad är det med den grejen? Det är verkligen inte det snyggaste jag sett men även långt ifrån det fulaste. Och priserna, tja, Acne kan ju ta en sval femhundring för en t-shirt som vrider sig i tvätten så who’s laughing?

* Var till varje pris inte intresserad av bebis/barnkläder. Ha ha, sånt är för andra! Din jämställde, småfånige man kanske. Men verkligen inte för dig, upphöjda mamma.

* Begreppet lattemamma, eller om det gäller föräldrar av båda könen, “lattemaffian”. Använd det som om du fick två guldpengar för varje gång du petar in det i text. Det är du mot dem.

Alltså jag vet inte, insåg nyss att jag hellre läser Pernilla Wahlgrens snälla blogg med för många utropstecken, än många smygmobbiga, dryga, skitnödiga bloggar out there.

Hej,

Hanna Axelsson

Det var ju för väl.