Anna Klara

Sitter och mumsar i mig frukterna av Imogens och Tobias julgodisbak. Kitty och jag blev bestämt utfösta mitt på dagen med order om att inte komma tillbaka “förrän om flera timmar”. Så Vällingby City it was, i sällskap av trött och samtidigt springsugen (ain’t that always the way!) tvååring och miljoner tattare. Strået jag drog var med andra ord så jävla kort att det faan var inverterat. Men! Nu är det payback och det i form av knäck, Mozartkulor, ischoklad och något annat. Kulorna har stått i kylen för att stelna så jag har lagt dem på rad vid laptoppens varmluftsutblås, ti hi. Jag, teh lovechild of Nigella och McGyver. Behöver ni nånsin en påhittig godisgris så vet ni var jag finns.

Gör ni förresten såhär: säg att man möter någon i en trång gång, väjer åt höger samtidigt som mötanden väjer åt vänster, alltså man anlägger kollisionskurs. Och så blir det sådär pysigt och farsigt när båda liksom håller på och krumbuktar och nästan kryper ur skinnet för att man inte ska gå på varandra, girar och svänger, och så när man är precis bredvid varandra säger man nåt typ “ojdå hehe!” eller “SORRY!” med ett stort sött leende som en outpatient med sockerchock. Och danspartnern bara….säger inget. Ler inte. Så snålt och man känner sig så dum.

I alla fall, sånt händer rätt ofta tycker jag, eller att man typ baxar hela barnvagnen ur vägen bara för att nån ska komma förbi preciiis där den vill utan att behöva tvära eller dra in magen – och så tackar den inte. Too rude! Och jag som dessutom är en så tönt så att jag säger typ “varsego” eller ler, alltid ler, som ett sär. Ett välkomnande, inbjudande sär som bara vill vara snällt. Man visar välvilja och får som tack ett stony face om ens det.

Det jag ämnat komma till kommer nu (nu sitter ni på nålar längst ut på sittmöbeln va! Nu, nu är det spännande. VM-kval och säsongsfinal True Blood och premiär på NK:s rea, så spända är ni nu). Då gör jag en så lam grej. Efter mitt dörrmattiga varsågod eller vad det nu var jag sa, adderar jag, tyst så att bara jag hör, saker som “förresten kan du ta dig i RÖVEN” eller “fuck you too”. Alltså ingen annan kan höra. Ibland nästan bara rör jag läpparna. Det är verkligen den lilla, lilla, lilla pyttemikroskopiska människans hämnd.

Vad gör ni för lilla saker?

Förlåt att jag inte svarat på era kloka kommentarer. I will do it tomorrow. Är så totalt slut just nu, ska se två skönt förutsägbara Ghost Whisperer – gråtning är alltid ett alternativ – och sen nanna.

Ringde mormor för att tacka för sistens, kalaset i lördags. Mormor bakar alltid till såna tillfällen, det är hennes present. Hennes nedärvda, under decennier finpolerade present. Mormor gör de allra sprödaste rullrån, formar dem runt blyertspenna och präglar dem mot en virkad antimakass. Milt vaniljdoftande och exklusivt som jag vet inte vad. Och saffranskaka och vetebrö och simpla drömmar såsom ingen annan lyckas med dem. Mormor borde bäras fram på en guldtron av barn och barnbarn, uppassad och framför allt uppskattad.

Så säger hon i förbifarten “ja, och så ska jag på kalas för X (en av mina kusiner) nu i dagarna, då får jag träffa Y (en annan kusin) och det ska bli roligt för det var ett helt år sen”.

Och det var inget gnäll eller någon fin pik mot kusinen, för när jag flämtar VA skyndar hon att säga att jamen det blir ju så, livet och mycket för sig du vet. JO jag vet. Jag har också ett liv och en häck som båda är proppfulla MEN den väsentliga skillnaden är att mormor är en del i det livet.

Jag tycker det är så skräp. Verkligen plastigt, stinkande skräp. Tycker jag.

Kan någon förklara IOGT-NTOs tanke för mig? Alltså, man skriver under på att inte dricka alkohol över jul och vad exakt gör detta?

Jag fattar inte alls kampanjen. “Att få fler vuxna att avstå alkohol under julhelgen” ja visst men liksom de som verkligen borde kommer ju inte påverkas (ursäkta ordvalet) av detta? Uppropet fanns förra året också, vad gav det rent konkret?

Och nej jag dricker så gott som aldrig. Kan inte för migränen. Men om jag skulle drista mig till ett par klunkar vinglögg (gillar!) så slipper jag gärna dåligt samvete för det.

Först hade jag ju funderingar på en kitschgran. Men nä.

Klassiskt och stilrent är så mycket mer JAG.

Detta kan vara den enda roliga såndär pratbubblegrej jag någonsin sett.

Jag är alldeles ensam hemma nu!

Ja om man räknar bort källarbarnen i alla fall.

Vad gör man när man har huset helt för sig själv?

Lider ni lika mycket av mörkret som jag gör? Jag är helt däckad, känns som jag gissar att en bristsjukdom känns. Dagarna går och det känns som att jag aldrig vaknar ens till 75%. Så. Trött.

Och så fick jag, får jag erkänna, ett case of akut skitnödighet när vi kalasade för Tobias i helgen och min blogg kom på tal. Började tänka herregud? Vad skriver jag? Vad står det redan? Och då är det inte julklappar jag tänker på, ja ni fattar. Men. Så kan man ju inte hålla på. Och vad säger ni som läst min blogg ett tag, jag är väl ganska sällan elak? Pinig och gnällig I can take men elak vill jag aldrig vara. I alla fall. Jag blev lite fundersam en minut, men nu är jag tillbaka i samma tala-före-jag-tänker-gängor som vanligt! Så ingen fara!

New Kid har utmanat mig, och vilken kul utmaning sen! Jag ger er mina fem översta SMS:

1. Ditt paket från AdLibris finns nu hos Speldosan Tobak & Spel Hässelby Torg 10. Ta med leg Mvh Posten
2. Ditt paket från ELGIGANTEN finns nu hos Speldosan Tobak & Spel Hässelby Torg 10. Ta med leg Mvh Posten
3. Äntligen omsussad
4. Har du läst ut den redan?
5. Fejka diarré!

Nu ska jag så fröet till ännu ett AdLibris-paket att hämta hos Speldosan Hässelby Torg 10. Har läst ut första tre Sookie Stackhouse och jag cravear fler. Tycker ni jag är äcklig om jag säger att böckerna erbjuder gott om öppningar till enhandsläsning?

Varför det alltid förutsätts, eller kanske mer låtsas förutsättas, att om man ger sina barn julisar för mer än ett halvt SL-kort så ger man skräpiga leksaker i plast. Det är så fult.

Jag älskar jul och klappar och jag bullar upp rätt rejält tycker jag men jag har väl sällan gett mina ungar plasticky skräpple bara för det. Det finns så mycket fint och påhittigt man kan ge! Särskilt när ungarna kommer upp i hobbyålder, det är ett ymnighetshorn av fina presenter att ösa ur. Islandshästritt, ridläger, privatlektion, massa mojs som hör till om man vill att det ska vara faktiska paket. Finns väl motsvarande grejer för de flesta sporter.

Eller böcker. Herreguuuud JA såklart man ska gå på bibblan men come on! Det är ingen synd att ha en välfylld bokhylla. Mina ungar får alltid böcker, flera/många var och så har vi andra barnböcker som gått i arv i generationer och varje ny kull fyller på lite. Det är inte plastigt skräp!

Lego. Det är leksak och det är plast men vem vill cast the first stone och kalla det skräp? Nä. Ahh gud de sovmorgnar en back ihopsättbara plastbitar renderar en sliten moder. Och man måste faktiskt hatälska ljudet av små ivriga fetfingrar som river runt runt i backen jakt på en bit i rätt färg.

Alla andra fina ickeskräpiga saker som finns. Spis. Vagn. Dockskåp! Bobbycar. Snowracer. Det ÄR inte fult och hemskt bara för att det går att leka med. Det finns tillochmed sånt som ser very trashy ut för en vuxen men som ungarna älskar och vårdar och som sysselsätter dem i flera arbetsveckor. Döm inte ut bara för att det glittrar och glammar. Kids love that.

Det är ingen tävling. Varken om vem som ger mest eller minst.

Jag är så nyfiken, vad ska ni ge bort? Alltså inte bara till barn, även till vuxna, gamla osv. Kan ni inte berätta? Ni kan ju skriva anonymt om ni är superhemliga. Jag kan inte skriva ut annat än vad Kitty ska få: en bebisdocka med säng. Och bokpaket och klädpaket. I bokpaketet ligger bl.a den här, den är jättemysig! Och förpackad som ett litet hus.

Snälla berätta nu!