Anna Klara

OK, tvååringen är officiellt portad från fredagsmysen. Igår började hon med att sno alla de godaste godisarna och sen kräktes hon upp dem över vårt Trivial Pursuit. Pärlor till svin osv. Men ett rackarns gulligt svin…

Tack Gode Gud för ett uppåt pekande avslut på mitt livs kanske pissigaste jobbvecka. Tala om att hamna ute i kylan! Brrrrrr! Day after tomorrow är rena Bahamas i jämförelse. Nåja. I shall overcome och jag får så mycket positiv feedback av ungarna. Vet ni vad det antagligen absolut bästa med barnskötaryrket är? Att man väljer själv hur bra man vill vara. Man kan vara bäst i världen om man bara vill.

En sak som dock är rätt deprimerande: att jag som är lysande och villig och ÄLSKAR jobbet går på vik medan andra sitter på sina betongrövar gullrumpor och gnäääääller. Gnäller över barnen (jodå), gnäller över jobbet, gnäller över att vara utomhus, över att vara inomhus, att pyssla, att baka, att läsa. Ja allt. Och säger “guuuu vad fredagar är sköna, först planering och sen fikat, så mycket barnfri tid“. Jo! Vad fan. Och visst – jag har haft ett rejält break men det har å andra sidan de andra haft nån gång med, föräldraledighet eller sjukskrivning eller whatever. Man har ett eget ansvar att hajja att om det man gillar mest med jobbet är enstaka möten och den barnfria tiden så sjunger man på sista versen som barnskötare. Faktiskt. Tyvärr är det ju så gott som noll gånger noll individer som tar det ansvaret och vandrar vidare.

Kan faktiskt tycka att man sitter för tryggt i en svensk tillsvidareanställning. Ni skulle bara veta hur många lallare som handhar våra fina barn hela dagarna – och räknar minutrarna tills de får säga hej svejs och gå därifrån.

Åt att Engla tror att medelåldern på hennes läsare är “ganska blandad faktiskt”.

Annars kan jag säga att det känns SÅDÄR att jag kommer vabba imorgon igen. En dag borta en dag där en dag borta. Visst, det ÄR så när man har småbarn och ja alla vet. Men ändå. Hur känner ni när det blir så för er? Lätta om hjärtat, obrydda och självklara? Isåfall lyllos er. Jag kan inte släppa jobbighetskänslan.

Pepp plz.

Vad ska man säga, socialporr deluxe? Har ni läst?

Det här med att läsa en bok och sen uppröras när man får reda på att det inte är en sann historia. Eller att författaren inte är den man från början trodde. Alltså VISST det är djupt fel och orättvist och skamvrån utan att passera start om man kallar skriften en sann historia men vad the faan.

Jag tänker väl lite snipigt som så att om det är sanningen och intet annat man är ute efter så är Liza Marklunds romaner ett lustigt territorium att leta i. Och det är inget litteratursnobberi här – jag har själv läst både Gömda och Asyl och I could care less om de är hittepå eller ej. Ja, jag mer eller mindre sträckläste åtminstone den första och ja, jag fick förfasa mig och JA, det är gott och väl godkänd socialporr för den som är lagd åt det hållet (jag är). Fattar fortfarande inte hur man orkar kissa på sig i frågan.

Men så har vi väl också för rätt länge sen konstaterat att jag är en enkel människa.

VAB imorgon, Kitty har ju gått en hel vecka på dagis bevars så nu är det dags. Och visst känns det småkymigt att röstbrevlåda in sin frånvaro till ledning och kollegor, det gör det väl alltid (eller hur känner ni? Jag har då aldrig lyckats bli kvitt skuldklumpen i magen när jag är borta, oavsett orsak).

Men barnstugan står kvar när jag kommer tillbaka. Jag missar ingen föreläsning eller tenta och det mesta jag kan få att ta igen är väl nån radda pärlplattor att stryka.

Stor lättnad.

Michaela, de här varorna man får rabatt på hos ICA, är det såna man handlat extra mycket av? Isåfall ser våra rabatter ut som ett kvitto på en pinsamt usel kosthållning: 20% på blöjor, falukorv, fyllda kex, sylt, Aladdinhjärtan och mer sylt. Jag tar på mig skämsstruten NU. Vad får ni andra rabatt på? Här har ni chans att glänsa.

Haft en bra karma-dag vad gäller meddelanden.

SMS från Sopiskursare: “Saknar dig i klassen. Fika nån dag?”

Mail från min biologiske far: “Jag tror du skulle vara intresserad av en spännande fransk programserie (13 delar, ganska korta) om banbrytande arkitekter som går i Kunskapskanalen men som även går att se på internet: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1365211 klicka sen på Banbrytande arkitektur 090108 då första avsnittet sändes”

På Fangbook från min lillebror: “tjaba! tänkte kolla om det kanske går för sig att man glider förbi nån gång i nästa veckan? har lite klappar till er me. kram”

Jojagtackarjag man blir ju helt glad och varm.

Det är ju själva faan att folk ska hålla på och göra så emot en.

Låter helt disgusting men var så golvande gulligt så jag dog: en sexåring med jeans som var tillräckligt lågt skurna för att i sittande ställning avslöja ett trolligt rövskägg.

Och middagspotatisen är skalad.

Att säga att jag ligger steget före räcker liksom inte till.

Min man har börjat smyga sig ut om kvällarna. Skyller på sin blogg och säger att det visst kan ta en och en halv timme att ta ett decent foto. Närsomhelst kommer väl larmet om Hässelbys hagaman. Jack the rippers fru visste säkert inget hon heller.

Men det är ju så typiskt mig att måla fan på väggen. Glaset är halvtomt och domedagen nära.

Han kan ju faktiskt vara plain old otrogen också.