är skogsmullen. De som ser ut som verkliga jehun, troll och nåt som katten släpat in. Inte så mycket för looken i sig (men ja, jag tycker att den är trist) utan för att dessa människor så ofta är bärare av attityden att all flärd är av ondo. Eller åtminstone något att se ner på och håna. De anlägger gärna en min av lätt och skitnödig ömkan om man råkar försäga sig om att man suktar efter gladiatorsandaler med nitar eller nån ombloggad klänning för 1500 kr.
De ska liksom jämt göra gällande att de är lite bättre och finare och mer upplysta för att de aldrig sminkar sig/aldrig klipper sig hos en frisör/inte köper “modekläder” (nähä var hittar man dessa ärevördiga omodekläder då?) och liknande. “Ja sånt där vet jag ju ingenting om!” och så hörs det att det inte alls är något de skäms över utan tvärtom, de tycker att de är förmer för att de går med onoppade ögonbryn och illasittande jeans. För att de inte fattar väskor/skor/smink/whatever som inte stavas t r a n g i a k ö k. Det är väldigt trist och tröttsamt. Jag har sagt det förr och jag tänker säga det igen, det finns faktiskt inga livsnödvändiga intressen och skönhet/mode är inte ett sämre sådant än grekisk mytologi eller åka rullskidor (det är det sämsta!).
Nu ska jag vara riktigt ful och yppa vad jag tror det handlar om: att de är rädda för att misslyckas. Att de inte KAN göra sig fina om de så försöker. Att om de betalade för en noppning och en moderiktig jeansbakficka OCH en snygg och dyr väska i doftande skinn så skulle de ändå se hej kom och hjälp mig ut. Hence, de låter bli och så går de där helt hävdnödiga och fula med ett missnöje som måste spridas för att kunna uthärdas. Jag tror så på allvar.
