Anna Klara

Värmen gör mina fingrar svullna och min mage oberäknelig. Och med tjocka fingrar och nyckfulla tarmrörelser bloggar man svårligen. Men visst är jag glad att vi fått sommar, jodå.

Tack för skräcktipsen, kan man få höra mer om era spöken plz? Förresten, hörde ni om den där galna kvinnan som efter att hon sett The Ring lade sin späda dotter med underligt namn ytterst i sängen för att Samara skulle ta flickan först när hon kom jazzande, fy faan säger jag, såna borde inte få ha barn. FY FAAN!

Hörde ni också om fritidspedagogen som förväxlade två Anders, Lundin och Eklund? Oh I can smile about it now, but at the time it was terrible. “Vidrig? Han är väl en symbol för svensk sommar så god som någon?”, åh herregud där har vi en freaky friday jag aldrig vill uppleva. Nu blir det en ytterligare bloggpaus till på söndag. Sköt om er och smörj in er. Pussisar.

Måste se det här så fort tid finnes, ska strax bränna av ett par Supernatural (än så länge kraftigt fluktuerande kvalitet, which I can take jämfört med serier som går ut stenhårt första säsongen för att sedan bara sjangsera. Hej LOST), har nyss läst ut Soulless, Eden Lake ligger och skvalpar i väntan på att få skrämma mig och imorgon ska jag se Antichrist. Ja och så har vi allestädes närvarande True Blood såklart, visserligen kvalar varken det eller Buffy in som skräck men båda handlar om det övernaturliga.

Jag ÄLSKAR att få bli rädd, jag vill nästan kalla det ett behov. Har varit så sedan mina pre-teens, det började med att jag tömde det lilla jämtländska biblioteket i byn där min barndoms somrar firades, på Stephen King och så vidare till Koontz (utmärkta samlagsskildringar för en kunskaps- och erfarenhetstörstande flicka i adolescensen. Dock undrar jag vad grejen är med hans extrema ejakulationsfixering. Jag är trettiotvå år gammal och har till dags dato icke bevittnat något som ens liknar de explosioner/tsunamis/vulkanutbrott han så gärna beskriver (man kan räkna med två i varje bok) och då har jag som ni mycket väl vet, internet. Jag hoppas att detta statement inte på något sätt komprometterar min mans virilitet). Läste Femte barnet som gravid, tittade på Rosemarys baby, I just can’t get enough. Blir ofta skitskraj och det håller i sig också, många är de nätter jag fått väcka ehm, Molnet för att jag måste ha följe för att våga gå och kissa. Och ändå måste jag dit och peta så fort jag får nys om något nytt läsk. Jaga skrämselkickar. De enda gånger jag riktigt känt att jag tangerat gränsen för vad jag klarar har varit då jag såg a) The Blair witch project, och b) The Ring. Alternativ a leder dock med hästlängder, jag har verkligen aldrig fått min skit så noggrant skrämd ur mig. Total klaustroupplevelse, allt detta gissande och man är helt utlämnad till sin egen fantasi. Instängd i det egna huvudet. Uschianemej. Och det abrupta slutet. Jag grät i flera veckor när jag nödgades vara ensam hemma.

Ge mig ert bästa mysrys? Böcker som filmer som teveserier. Eller – ooooh! – egenupplevt.

Fingrarnas naglar pryds av Las Vegas och tårnas av Black. Mavala, hur kommer det sig att samtliga era lack har stadsnamn utom just det svarta? Boack-ack-ack-ack (ehm, well stava kycklingljud själva då).

Rabarberpaj fresh ur ugnen, två avsnitt Supernatural senare och middag + biodejt imorgon. De enda molnen jag ser är juniiga stackisar.

Soptunnan får lukta sommar ett par dagar till. Nu ska jag NJUTA som om jag hade pizzavalv och gladiatorsandaler.

Alltså fy faan vad jag är trött på folk som söker hävda sin rätt att blogga om vad de vill i vilken ton de vill. Som gång på gång flämtar att jaaaag tycker såhär, jaaaag har inget som helst ansvar, jaaaag har som levebröd att tycka gapa skapa debatt. Utan att behöva facea konsekvenserna. JA det står vemsomhelst fritt att tycka vadsomhelst men om man väljer att lufta detta sitt tyckande offentligt får man också suga i sig att andra lär utöva precis samma rätt, dvs. att i sin tur tycka till om ursprungstyckandet.

Jag är så vansinnigt trött på allt slaskigt provvobloggande. Nåja. För att lätta upp: fick sommarkänsla igår, gick ut på altaaanen och lyssnade till det milda droppandet som föll mot det halvtransparenta taket och drog i mig regnlukten. Sommarregn, inte bara skitvädersregn. Stor skillnad. Sedan lyfte jag på soptunnelocket för att adiosa vårt hushållsavfall och råkade dra i mig ytterligare en sommararom. Vadfalls, ingår det inte i sophämtarnas jobb att hålla kärlen presentabla? *fnissar prinsessan på ärten-ärtigt*

att vara pangförkyld när man har en liten Beatlesfrisyr som säger prisot varje gång man nyser.

Men bara nästan.

Den här boken. Alltså jag baxnar en hel del. Det är säkert rent juridiskt fritt fram för vemsomhelst att författa ännu en dagbok om ickekonsumtion men vad faan. Det blir ju inte opinsamt för det. Nån måtta får det väl vara!

Nu ska jag gå och skriva ihop en teveserie om en tjej som ska heta Buffmaja. Tänker mig att hon typ, dräper vampyrer och går i gymnasiet. Tror verkligen det kan bli nåt.