Vad otroligt härligt mycket jag fick höra när jag var frisör. Vilka scoop. Vet inte varför men frisörstolen verkar funka lite halverst som terapisoffa/biktlåda för vissa? Kanske beror det på att många slappnar av av beröringen och av värmen som uppstår när många hårfönar är igång samtidigt; kanske beror det på att man är totalt utomstående som frisör, att mötet är kort och att man kan lätt som en plätt gå någon annanstans efter sex veckors karantän. Kanske lever folk i villfarelsen att frisörer har tystnadsplikt? HE HE.
Stora hemlisar jag fått förvalta är bland annat: blodsmitta (“don’t worry, I haven’t nicked anyone in weeks!” – jag spelade världsvan men fingrarna halkade i sin egen svett på saxens skänklar), ett alldeles nygjort ansiktslyft (hu, damen såg ut som något skapat av Tim Burton bakom öronen), otrohet, homosexualitet, graviditet, ett planerat frieri, en nyligen genomgången abort.
Mesta minnet var väl ingen direkt hemlis utan mer ett visst anförtroende. Insläppande? Det gjorde hursomhelst stort intryck. Jag förfogade över andra stolen från fönstret räknat och kunden var ett återbesök. Trettio nånting, mörkbruna lockar, jag toppade hennes graderade bob. “Jag kom hit för att det låg nära kyrkogården där jag har min yngsta son”. Jag var en ganska ung tjugoettåring och jag hade inte en susning om hur man svarar på något sånt, det har jag nog fortfarande inte. “Och nu är jag här för att du är så fin med dina händer”. Hon berättade att han dött i magen “i nionde månaden, han var en färdig bebis” och att det gått nästan ett år. Sedan blundade hon nästan hela trekvarten. Faktiskt blundade en hel del av mina kunder, det uppmärksammades av kollegor. Att det såg så lugnt och mysigt ut. Det var det också! Inget fel med going anywhere on holiday this year men att i tystnad få klippa någon som så uppenbart litar på en kändes så mycket mer intimt.
Ja och just det, vi ska inte glömma raringen som utan att ens försöka dölja sin besvikelse yttrade “I asked for a good looking one” efter att jag presenterat mig. Toppar och dalar, som alltid. Men det är ju härligt med folk som vågar säga vad de tycker, ELLER HUR!