Och nu har vi ett vardagsrum som lånat av teaterkonfekt sin färg, fallera.
I övrigt: så vansinnigt less på all korkadhet, allt dömande, allt subtilt och raffinerat nålstickande som så många älskar att ägna sig åt. Detta att till varje pris måsta få känna sig bättre, kosta vad det kosta vill och att såra andra är gratis.
Trött på snusförnuftiga föräldrar till typ zygoter som har en plaaan med sitt föräldraskap, som ÄGER sina barn tills de blir myndiga och flyttar hemifrån, trött på all oförmåga, eller nog i de flesta fall OVILJA, att se nyanser. Rent jävla heligt kisstrött på det poänglösa raljerandet kring andras usla val, be it köttätande, förskolestart eller uppvärmningsmetod.
Trött på det oproportionerligt långa luddet i min nacke.
Trött på november.
Trött på december innan stackarn ens börjat.
JA! Förstår icke hur man som vuxen normalbegåvad männska vägrar ta in att livet inte ser likadant ut för precis alla på denna jord. Det finns femtioelva olika sätt (minst!) att framskrida sitt liv på, och inte fan är något bättre än det andra (minus såna som typ Hitler).
[Reply]
Jag höll på att skriva: är man verkligen normalbegåvad då? Men så säger man ju inte.
[Reply]
Jag blir så avis på folk som ba “SÅHÄR är det”. Måste vara otroligt tillfredsställande att hittat den rätta vägen och bara hålla sig på den. Själv så tycker jag att det bara är gråzoner överallt och jag är aldrig säker på något.
[Reply]
Jag tycker nog oftast att man bara förlorar väldigt mycket trovärdighet, tänker typ Anna Wahlgren och hennes det funkar för ALLA bebisar. Jag kan inte lita på då.
[Reply]
Jo. Men det verkar inte bekomma dem. De är ju sviiinnöjda. På tal om sömnkurer så postade en anhängare ett FB-status som var “XX är stolt över att den sex veckor gamla dottern sover 21-04″.
Och det tog en jäkla stund innan jag fattade vad han menade… STOLT? Samma sort som ba “jag säger till mina barn att broccolli är nyttigt och då lyssnar dem!” Och “det gäller bara att vara tydlig med reglerna så följer barn det”. Aahh.
[Reply]
Stolt över att bebisen är calm and submissive. Gud, vad elak jag är men vadå. “*har med framgång dresserat nytillskottet*”
[Reply]
Nej men, Kitty hade gärna fått sova 21-04, GÄRNA. Men att se det som något duktigt, GOTT UPPFÖRANDE liksom?
[Reply]
Jaa… Tror man att ett barns spontana sömnmönster förälderns förtjänst är man ju dum i huvudet. Och om man börjar köra sömnkurer på nyfödingar vars enda behov är fatta är päronen finns där för en så är man ju ännu mer dum i huvudet.
[Reply]
Tack gode guuud att jag inte slog mig för bröstet när frallan sov sina 21-06 från vecka 2. Trots att jag var ung, naiv och bekräftelsetörstande på föräldrafronten.
[Reply]
Nej det gjorde inte jag heller! Kan nästan ångra det nu, enda chansen jag fick att någonsin VETA ALLT? Haha.
[Reply]
Äh, då får du hata mig då. Jag är ju sån. Aspergig. Social inkompetent. Jag kan ju inte rå för att jag sitter på sanningen och folk är för korkade för att fatta att de gör fel…
Att vara stolt över sina ungar, fy vad sorgligt det är när folk tar åt sig äran av helt normala saker. Vi lever fortfarande i övertygelsen om att våra ungar är så jävla fina och härliga TROTS oss, inte något annat. En av Emmys pedagoger sa någon gång att “ni får ta åt er äran av henne. Ni förstår det va? Att hon är så underbar på grund av er?” jag bara “eh… tja… vi kanske inte har skadat henne i alla fall”.
Äh, sidospår. Sorry. Go rosa!
[Reply]
Men med ett större barn tycker jag lätt att man kan ta åt sig en hel del, lätt. Men en nyfödd? Att man skulle ha lyckats ha sånt inflytande under de där sex veckorna liksom.
Men å andra sidan så kan det ju också vara så att “stolt” i det här sammanhanget ofta snarare betyder glad, tacksam, lättad, whatever. *stoltserar med att kunna se nyanser*
[Reply]
Men visste du inte att det säkert beror på att prettomorsan åt massor av grönsaker och omega3 under graviditeten? Då får man väl ett wizkid som sover?
/Ser inga nyanser whatsoever.
[Reply]
Då är det ju en fantastiskt tur att ni absolut inte är likadana själva? Eller?
Med tanke på att ni i kommentarsfältet ägnar er åt precis den typen av raljerande över andra medelst just nålstick som kritiseras i inlägget.
Grattis! Verkligen! Ni demonstrerar tydligt hur ni skiljer er från den korkade massan med er oerhörda respekt för andras olikhet.
[Reply]
Det måste vara jobbigt att ta åt sig all cred för det “lätta” barnet om barnet inte visar sig vara så lättvallad senare i livet.
Och jag tycker inte att det är en dödssynd att reagera när folk hävdar sig på bekostnad av någon annan.
[Reply]
Det är för mig en enorm skillnad på att kritisera ett uttalande eller en attityd som lyser igenom, och att kritisera andras val i större sammanhang än Facebook-uppdateringar. *återigen, NYANSER*
Dessutom har jag skrivit “Men å andra sidan så kan det ju också vara så att “stolt” i det här sammanhanget ofta snarare betyder glad, tacksam, lättad, whatever”. Visst fattar jag att det inte är alltid man lyckas välja sina ord med perfektion, men det är inte heller några tveksamma fall som avses i mitt inlägg.
[Reply]