Herresäte
Gubbröv
Och så lite gångna julars spöke: för åtta år sen, ge eller ta ett par dygn, plockade jag glasskärvor följt av splitter i två hela dagar. Bar ut flisorna av mitt och Imogens lilla möblemang till grovsopcontainern och dammsög, dammsög, dammsög. Torkade. Dammsög igen. Det var som om det nybildades glasflis medan jag arbetade, det tog aldrig slut. Samlade ihop de rester av förödelsen som via balkong och fönsterrutor hamnat på marken nedanför. Kvar stod alla innerväggar minus två, sängen och matbordet (oklart varför det sparades, men med tanke på att det var nästan lika gammalt som jag så kanske det såg så dassigt ut att han inte iddes gå lös på det).
“Jag kan tänka mig vad som hänt så jag tar bara betalt för materialet. Du får nog inte ut så mycket på hemförsäkringen va” sa den änglagode glasmästaren som gav oss nya fönster så att vi kunde bo. “Väldigt tråkigt med det som hänt” sa släkten på julmiddagen någon vecka efteråt. Jaa, verkligen TRÅKIGT, verkligen väldigt jävla TRÅKIGT att få hela sitt hem, allt man äger och har inklusive sin späda dotters barnstol, kassaapparat och nattlampa, slaget i bitar. TRÅKIGT är exakt på pricken vad jag upplever här, tack släkting, det är skönt att kunna sätta ord på eländet: TRÅKIGT. Åh vad allt känns bättre nu när du så insiktsfullt bekräftar mig; TRÅKIGT!
Alla visste, alla hade på något sätt fått veta och sugna på att kommentera var de, även beklaga, men ingen jävel sträckte ut någon riktig hand. Ingen erbjöd sig att komma och hjälpa mig bära, sopa, suga. Ingen höll mig sällsis alla vändor inför spejande grannar, jag gick själv med böjd nacke, sänkt blick och famnen full av spillror. Ingen hjälpte mig med så mycket som ett öre till allt jag fick gnida och skrapa för att ersätta, det tog många månader, och då ska ni veta att det finns resurser i min släkt. Dyra bilar och villor i närförorter och hus i Sälen och exotiska semestrar.
Tråkigt.
Men vad hände? Slog ditt ex sönder lägenheten eller vadå? Inklusive väggar? Hur bär man sig åt för att riva dem?
Men alltså, GÖR SLUT. Man behöver inte umgås bara för att man är släkt.
[Reply]
(Inklusive föräldrar…)
[Reply]
Alltså seriöst, hjälpte inte ens dina föräldrar dig!? Varken med städning, barnpassning eller köpa nya möbler!?
OK, man skall aldrig någonsin snacka skit om andras släktingar, men alltså…
Om Tobias skulle trasha radhuset lovar jag, och säkert många andra här, att hjälpa dig med varenda liten smula.
Obs! Tobias! Jag tror inte du kommer att trasha radhuset.
[Reply]
Åh ajaj. Att det ska vara så svårt. Att man kan vara så jävla utelämnad/bortprioriterad/ointressant i närheten av sina egna släktingar! (jaa tonårsbitterheten är fortfarande intakt)
GUD vad jag hoppas att man gör bättre själv. Lite mer än vad som behövs istället för det där undermåliga pissbeteendet.
[Reply]
Vi ses väldigt sällan nuförtiden och jag undviker faktiskt de allra flesta aktivt. Men ja…jag vill inte skriva så detaljerat här, men vissa har inga problem med att be om tjänster, sällskap osv. FAKTISKT, jag blir blint arg när jag tänker på det.
[Reply]
Mina föräldrar, vad ska man säga. De hade hand om en liten kille som tog upp väldigt mycket tid och ork när det här hände, så de var nog ganska begränsade. Men visst, besviken på dem med, lite.
[Reply]
Ja, jag GÖR bättre själv, det gör jag faktiskt. Det är ju det också, det krävs ju så gott som alltid så himla LITE för att avsevärt förbättra för någon!
[Reply]
Måste bara förtydliga, inte för att någon undrat men: det är alltså inte det att jag förväntade mig att alla skulle komma sättandes med pengakuvert eller så, men liksom att INGEN gjorde ett dyft mer än att fucking BEKLAGA.
[Reply]
Ja, det är ju samma som när man snackar om att erbjuda sig att passa kidsen ett par timmar en gång i halvåret. Sån liten “uppoffring” sån enorm fröjd för en själv. Om en hade hjälpt dig dammsuga, en kommit med en gammal fåtölj från garaget och en annan med hyrfilm så hade du ju känt dig rikast i världen.
[Reply]
Gud vad trött och förbannad man blir när man läser sånt. Folk är så jävla snabba och duktiga med att beklaga och visa medkänsla, men det är tydligen svårt att göra något aktivt?
Värdelöst!
[Reply]
:O
vad säger man? jag blir både arg och ledsen. och full av beundran, du är stark du.
[Reply]
Men va faan! Om allt och alla i hela inlägget (utom om dig och Imogen såklart!)!!
[Reply]
Gud vilken tur att ni är så snälla. TACK ALLA. Tänk om nån hade sagt “men du var ju vuxen?! Vad förväntar du dig, att din släkt ska kasta stekta sparvar i munnen på dig???” då hade jag skämts ihjäl hahaha! Inser jag i efterhand. Nåja!
[Reply]