De var inte alls glada idag heller!
Det suraste och sugigaste är att jag ofta får känslan av att de, så fort vi gått hem och ridån slutit sig kring deras eviga Norén, sminkar av sig sin träta och byter om till lugn och ömsesidig acceptans. Att vi eller i alla fall JAG är den publik de måste ha för att föreställningen ska gå upp, igen och igen och igen.
Eller så är de bara enorma fans av den nervösa clown deras snart trettioåriga krig gör mig till.