att jag är VUXEN! Kan äta godis när jag vill, skaffa hund, se läskiga filmer och vara uppe sent (01:05 nu, busigt!).
Visst ÄR det härligt ändå.
Archive for January, 2010
Ibland slår det mig
Friday, January 29th, 2010Kärleksgnabb
Tuesday, January 26th, 2010Jag: -…och så om du kunde sluta lämna dina kläder bredvid sängen jämt jämt jämt, det blir jag som plockar och det känns som att ha en TONÅRSSON.
Han: -Jag lämnar dem där för att jeansen skramlar så när man bär iväg dem och jag vill inte väcka dig när du kan få sova enochenhalv timme till. Som en TONÅRSDOTTER.
Förberedelser
Monday, January 25th, 2010NÅGON har vuxit åtta centimeter på ett år och tränger således nytt överdragsställ till våren. Ville bara dunka pannan i mitt glassrosa datorbord från IKEA efter att ha sonderat De Basrandigas sortiment. Sjuhundranittiofem spänn för en klarröd skaljacka (fult ord fult ord fult ord FULT ORD), femhundranittiofem för brallan! VA! Och deras unisexflås kan de ta och pilla sig med, ursäkta men det är väl ändå en jäkla läpparnas bekännelse. Är Håemm också uni då om man bara tar bort skyltarna? Kanske är jag som är inskränkt som tycker mig se vilka plagg som är menade för vilket kön, fast ärligt talat så är det väl ändå så att kreti och pleti VILL handla förhållandevis könsligt och ja, även om det vore härligt om det var så att barnkläder bara var barnkläder så är vi inte där än. Blir så sur.
Den här x 70% + stilrent matchande byxa = 268,50 krona. Bättre så.
Måndag, sexhästar
Monday, January 25th, 2010Ha ha vad jag har skrattat åt frågorna om tavlorna, soffan och fruktskålen på bilden nedan! Jag tänkte lite trängt skriva till nån klausul om att det som vanligt inte är personen på bilden som äger möblerna, men sen bara: Phuket. Och på riktigt älskar jag tavlorna, ingen ironi. Ska fota dem i sin helhet vid tillfälle.
Tack igen för alla tillrop på svackeinlägget. Alltså jag tycker inte heller att man ska rusa åstad och terapia bort minsta spår av hat besvikelse och irritation. Eller det gör man naturligtvis som man vill med, men jag tänker mig att dessa dalar är väl en ganska självklar del av så gott som alla långvariga förhållanden? (SÄG JA) För min del funkar det i alla fall ganska bra att plotta ond, bråd hämnd och visualisera min mans min när det går upp för honom exakt hur rätt jag har och, ännu viktigare, HUR FEL HAN SJÄLV. Närde många härliga daydreams nu häromsistens om hur jag minsann skulle skaffa eget hushålle och inreda det från topp till tå efter eget huvud. Har sett en halvny tapet från Sandbergs med ett mönster av tecknade hästar. Det är urtypen av tapet som jag vet är, till 100%, helt KÖRD så länge jag bär ring på fingret bredvid fuck you-fingret. På något sätt erotisk? Eller så är det jag som för evigt och intensivt förknippar mitt hrm-hrm-uppvaknande med stalltiden, hästarna och deras spelande muskler. ALLA FALL, så tänkte jag mig väl sen att Tobias, någon lagom tidsrymd efter vår separation, skulle förlänas tillträde till såväl mitt tjäll som ja, min kropp. Helt moget och inga konstigheter. Ömsesidig respekt och vi hittar säkert varandra igen, oroa er inte jag skymtar en solnedgång därborta och jag anar med lite god vilja även handhållande, en kombi och gemensamma lån. MEN tapeten skulle såklart spela en betydande roll i filmatiseringen av vår återförening (starring: Milla Jovovich i kvinnliga huvudrollen, kom igen, det är likt om man kisar), den skulle vara ett rent episkt statement och dess symbolik noteras noggrant av min lite lite mer polerade man (Steve Buscemi? Eller för gammal?), “hmm…sexhästar fria och starka här på väggen, jag ser hur fel jag haft. I MUST WIN ANNA KLARA BACK!” och så skulle vi vandra in i vår förnyade love story, tagandes sexhästarna med oss. Min man aningen stukad och kuvad, om någon av någon anledning valde att casta Will Smith som Tobias skulle garanterat glosan “whipped” förekomma.
Ja sånt fantiserar jag om. Ni då?
En diarrépöl!
Thursday, January 21st, 2010Upptäckte nyss att ingifta, oträffade släkten i USA har fått ett fejs till ett namn; mitt. Detta är bilden de känner mig genom, via Facebook naturligtvis. Och även om jag inte skulle vilja tapetsera väggarna med det här fotot så är det verkligen den sannaste bild de kunnat få av mig. All dressed in black med hållning som en gammal gam, trött men inte sur, ena handen formar en loj variant på hårdrockartecknet och i den andra: en banan. Jag har aldrig varit lika mycket jag.
DETTA ÄR ANNA KLARA.
…
Tuesday, January 19th, 2010Tobias och jag är på väg upp ur en djup svacka. Verkligen en mycket djup, minns inte om vi dök såhär ens under tiden i Amsterdam? Jag vet inte. Vi kom i alla fall riktigt obehagligt nära att få slut på den där sista syreskvätten tror jag, såpass nära att vi upphörde irritera oss på varandra och tjafsa och istället till sist liksom bara speglade oss i den andras besvikelse och uppgivenhet. Hur länge har det varit såhär? Vet inte det heller men tack gode gud för att färdriktningen vänt. Vi kommer repa oss även om det tar en stund.
Kanske har vi glömt bort att anstränga oss eller kanske har ansträngningskrediten varit maxad fast på annat håll än detta: äktenskapet. Och också, att anstränga sig, jag vet inte. Räcker det alltid? Hur, en ryggklappning, ett vuxenmys, en sovmorgon? Lyssna på varandra, längta eller åtminstone acceptera men herregud ibland är ju muren av fiskpinnir och smitstvitt så hög att man bara inte når över den. Och vår KÄRLEKSRESA kan vi för all del fortsätta drömma om men faktiskt, hur väl vi än vill vårt förhållande och hur mycket vi än känner att vi skulle behöva få två eller tre dygn bara vi två, två eller tre dygn till högljudda, oavbrutna knull och samtal och ja, uppbyggnad – fucking TEAMBUILDING! – så ligger inte avgörandet i våra händer utan, hur förnedrande, mina föräldrars. Ja. Och jag bara mäktar inte med att tigga dem mer, jag gör det bara inte.
Tobias och jag, vi har haft barn alltid. Alltid har vi haft barn. Det är inget jag beklagar mig över, herregud vem hade jag varit utan mina överjordiskt fina flickor med statiskt hår? (Här skulle Kitty tveklöst svara: en diarrépöl! Och det ligger något i det) Men det är som det är och nog kan jag känna att vi skulle behöva finjustera lite, skräddarsy något för just vår unika och platta sits och inkassera en hel del utebliven tid på tu man hand. Tyvärr tyvärr för oss så har man visst inte sådan innestående.
Och vi har även…
Saturday, January 16th, 2010…en skev liten blivande tioåring som önskar sig ett synfel <3
Hej har ni någon hotness?
Saturday, January 16th, 2010Jaha-a då, så det räcker och blir över.
Dagens köp
Saturday, January 16th, 2010Två kuddfodral i det här oemotståndliga tyget. Åh etsy, vår kärlek är såsom all kärlek var i årskurs åtta. Liderlig och everlasting.
Rieti. Har gått med fönsterglas sen i torsdags eftersom jag bara inte FÖRMÅR ta provbågarna av mig.
LÖRDAGSGODIS. Körde rysk roulette och köpte löst, salt. Hur lång tid tar det innan man vet om man infekterats?
Mysfredag
Friday, January 15th, 2010Kittyt sover sedan timmar tillbaka, maket ölar i stan och Immot och jaget har nyss rivit av tre Veronica, en röd paprika, två morötter, en gurka och Holiday (ångrade mig ang. hummusen). MINA DAMER OCH HERRAR VECKAN ÄR I HAMN.
Har inte så mycket att säga annars, ja förutom då att jag börjat se Mad Men och även om jag inte är precis stormförtjust så herregud vad Don Draper är JAG. Mer om detta vid annat tillfälle. Kanske.