Anna Klara

Hembakta bullar (tack mormor), blodsugare. Just stoppat nöjt Imsusbarn i säng och medan min stoja bejbis förnöjer sig med sina retrodatorer så ska jag dra ett avsnitt av något som inte riktigt lyckas förtjusa mig. Carnivàle, Fringe, Heroes – ni gör säkert ert bästa men det räcker inte. För mig. Jag förströr mig, slår ihjäl en trekvart, men det kan jag lika gärna göra på tradera…

…så vad finns det som kan golva en dam på trettiotre jordsnurr som sett och älskat följande, utan inbördes ordning: True blood, Buffy, Six feet under. Gilmore girls. Veronica Mars. My so-called life, Sons of Anarchy, Supernatural. Vad finns det?

lösenord om ni vill. Maila mig på annaklara pruttilutt opphammar punkt com. Det är inte alls min mening att stänga ute er som brukar läsa och det är heller inget superjuicy i de låsta inläggen.

Jag vill bara inte visa mina lingeriebilder för vemsomhelst.

Nu sa hon till OCH hann på toaletten!

Sökte förströ mig lite på egen hand på lördagkvällen och fick för mig för att kolla på det där fruktansvärda Fadde-klippet där han ståuppar. Och blev inte ens förvånad när Aschberg mitt i alltihop bara “var tredje dag dör en kvinna av livmoderhalscancer i Sverige”. Helt ur det blå! SUCK ÄNNU ETT TECKEN.

Och nu kniper och sticker det som bara den.

men jag är ganska trött på Ben & Jerry’s. Förlååååt! Men de är så mycket spex och så lite flavour, så hysteriskt sliskigt söta och så galna. Det är sjukt gulligt med isbjörnar i vit choklad men hallå, NÅGOT saknas.

Ger er härmed mitt bästa och hemligaste recept som skall ärvas nedåt på mödernet, generation för generation, PMS för PMS.

1 del Sia Sorbet Hallon
1 del Häagen Dazs Belgian Chocolate

Gör delarna STORA. Thank me later.

Såg ett Room service igår som jag, döm om min förvåning, gillade. Resultatet av that is. Ett vardagsrum hemma hos en familj i en i övrigt trist lägenhet som blev knasigt och fint. Lysrör i neon, gud vad jag älskar lysrör i neon. Pontus Djanaieff var det som höll i spakarna, vem är han nu igen? Jag kan inte hålla isär alla dessa gängliga ironiska män.

I övrigt så är jag så fruktansvärt, blodlöst trött. Säg att ni också är det, jag är så vansinnigt hypokondrisk nu. Letar fel och smärtor, pusslar, nojar. Och om ni nu suckar “men skaffa hjälp” så kan jag meddela att jag ligger ett steg före. Med andra ord I’M ON IT. Inte för att jag ser fram emot det men ett nyårslöfte är ett nyårslöfte och det är bara att ta sig i kragen och pallra sig iväg.

Or else it gets the hose again.

En annan gång hos en annan kompis: hon och jag löste korsord i KP, bilden visade ett fullställt cykelställ och hon fyllde i “CYCKEL”. Jag bara, hm jag tror det ska vara CYKLAR. Varpå hon fräser (GUD vad många kompisar det var som fräste, betedde sig illa, tog sig rätten) “amen det passar ju inte!”. Jag bara jo, det stavas inte med ck. Då ropar hon på sin MAMMA och de båda försöker, med ömsom irriterat, ömsom ömkande tonfall få mig att inse hur cykel faktiskt (inte) stavas.

Till slut (HA HA det här är så jävla extremt) ringer mamman till den bullrige pappan som faktiskt var härlig (och tydligen kunde stava). Han bara är ni helt tappade, det enda C:et är i början. FÖR FAAN. Sa han!

Jag hängde inte där något mer och sen när jag mötte den mamman då jag var i sena tonåren sa hon med smala ögon “jo dig minns jag”.

Imse och jag såg (åh HJÄRTA SF anytime och sportlov imorgon så att man kan ha movie time på en söndag. Imo har en speciell t-shirt som det står “it’s movie time” på, visst ÄR det Gilmore girls att ha en särskild sån!).

Och hon bara “men MAMMA, var det sådär när du var barn?!” och jag bara ja, det var faktiskt mycket knäppare. ALLA gubbar skulle stå med vattenslangen och ha en att sjunga sånger, jamen eller hur var det så??

Minns så himla mycket stört från när jag var barn, alltså så mycket. En gång var jag med en kompis på deras land och så råkade jag öppna dörren till vardagsrummet så att kaninen smet ut. Den hoppade typ tre skutt in i köket och sen var liksom hela den familjen sur på mig i flera timmar. Herregud.