Anna Klara

Anna Klara is julstädar, borde det väl stå på Fangbook. Betyder att jag bloggar och tvårringen går med mirakeltrasa och tojkar och åttaåringen får betalt för att dammsuga soffklädseln och mellan kuddarna. Smartlättja i sin råaste form. Maken har åkt på att chaufföra svärisarna mellan IKEA, Willys och ICA Åkermyntan. Min mamma klarar inte köra själv sen olyckan. Ett ögonblicks snooze för lastbilsmannen, a lifetime of billöshet för henne? Vi får se.

Förresten är inte den här så mycket finare än den gula? Den under granen tack. Skolväskig, flickig och röd. Röd som julen, kärleken och…blodet. True bloodet. Ja förlåt. Men jag får inte giftet, V:et, ur kroppen. SKa börja se om ikväll, som en prematur julis till mig själv. Och jag veeet hur töntigt det måste låta för er som inte tittat, jag skulle själv fnysa åt mig alltså. Verkligen sneer. Skulle jag. Har ni förresten tänkt på hur mycket sneer låter som se ner? Lustigt. Ja jättelustigt Anna Klara, hahaha med töntröst så lustigt var det.

Jamen det var väl inte mer än så just nu. Eller jo förresten, hur införlivar ni det gröna på julbordet? Grönkålstabbouleh börjar kännas lite trött.

Är när radhusägare ska bete sig som godsägare. Det är jättefint att gubben trivs och är stolt över sitt pörte men liksom “MIN gata”, wtf. Och vad gäller vår jordplätt här på framsidan, ja vi är lite horticulturally challenged kan man säga men herregud. Vi har bott i ynka ett år och vi har två tidskrävande knattar. Blunda då förrr faan. Dessutom har vi väl inte känt någon vidare motivation vad gäller trädgården eftersom den ändå skulle grävas upp och skövlas inför fjärrvärmandet…shit vad sur jag är.

I need my v-juice.

Kitty sover middag nu, fort och febrigt andas hon. Jag ska läsa. Inget går in men läsas ska det ändå. Mitt högra ögonlock är mer än en halv centimeter tjockt! Imorgon ska jag visa upp det i skolan. Så att alla kan tycka synd om mig.

Ibland känns det som att alla andra alltid orkar. Som att deras barn somnar och sover som de ska och inte är sjuka halva tiden och som att de själva aldrig känner att DAMN vad korkad jag är, jag har läst fyra uppslag och kan inte redogöra för ett endaste läset ord.

Är det så?

Det är en sak att lustfyllt skolka från studiebesök och en helt annan att känna att man, med orsak av sickness, nästan måste vara hemma från viktig föreläsning en vecka före tentan.

Exakt hur förkyld kan man gå till skolan? Det fullkomligt stinker förkylning om mig. Varannan minut känns det som ett myrbo bakom näsan och sen rinner både snor och tårar. Snyter mig nog uppemot tjugo gånger i timmen…septumstatus Kate Moss, typ. Jag är bomben på att ingen annan i klassen skulle avstå en föreläsning av hänsyn till andra, men det är ju dem liksom…fan, i såna här frågor är jag allt annat än vuxen. Vill mest att någon ska lägga en sval hand på min panna och avgöra mitt öde: gå eller vara hemma. Kan ni göra det bloggledes?

Nej Snälleröds var inget vidare snäll, Styggeröd kan vi kalla min pulserande huvudvärk jag dragits med idag. Som om någon försöker driva in ett glödgat spett i vänster öga - från insidan. Så känns den. Blundar jag kan jag SE den. Vidrigt och tröttsamt. Och jag kan tycka att det är så jävla ledset, hur mycket min migrän bestämmer. Den är som ett litet curlat och trilskt barn jag dras med (nu får INGEN säga nej, det är Kitty! Absolut inte roligt om ni säger det). Skippa eller förskjuta en lunch - glöm. Sova dåligt (hur man nu aktivt undviker det) - glöm. Slappna av efter stress - glöm. Alkohol - glöm.

So sucky. Och visst. Alkoholen är det som spelar absolut minst roll av ovan nämnda. Men nån jävla gång liksom. Glögg tycker jag verkligen om. Nån gång per årtionde kunde det ju vara kul med en blöt night on the town. Ibland vill Tobias fira saker med bubbel. Men nej.

Min mamma säger att det brukar ge sig kring 50-strecket. Jamen härligt då, bara 20 miggeår att genomlida och SEN kan jag börja leva. Förlåt men ibland känns det verkligen så. Idag är ibland. Ynk.

Nu - True Blood. Ljuset i mitt liv. Säger den lyckligt gifta med två fina barn haha.

Mail från Stefan: Apropå att ha ungarna på Söndag så är Bettan sjuk igen. Så det vore nog bra om vi kunde stå över det.

Svarade “Jadå, ni ska slippa den pinan. FYI är vi sjuka över jul, bara så ni vet”.

Ursäkta, men jag blir bara så jävla sur. Det är inte ofta vi ber om hjälp men det är desto sällanare de faktiskt beviljar våra nödrop. Och nu har vi svärmorsbesök imorgon och en hemtenta som flåsar mig i nacken och SJUK?! Vad fan är det, innebär det några privilegier eller? Inte last time I checked, inte i det här huset. Och ja jag veeet att det är VI som vaaalt att skaffa oss barnen och vi som ska ta haaand om dem, och det GÖR vi också. Men liksom att be om och emotta hjälp då och då är ingen svaghet och jag tänker inte försvara mig på den punkten. I alla fall så har jag passat båda mina småsyskon sjukt mycket, både lämnat och hämtat dem på dagis och i skolan så egentligen handlar det ju lika mycket om payback som om hjälp.

Inga kommentarer om hur mycket hjälp och barnvakt ni har nu, då hoppar jag fan.

Gud så skönt i alla fall att Kitty sov många långa timmar inatt och inte grät och skrek och sparkades, så att jag har någon buffert för att hålla tårarna stången denna långa dag som består av tretimmars-föreläsning och grupparbete till sena kvällen. Verkligen gud så skönt.

Eller hur.

Igår somnade jag med Kitty, hejdå den fredagskvällen. Idag har vi varit på 30-årskalas, tyvärr föll det på min lott att åka hem till barnen och på Tobias lott att stanna kvar när kalajset övergick i spritfest.

Har jättegodispåse från den härliga godisaffären vid Hötorget, massa bra att läsa och Life. Så kortaste strået är inte superduperkort denna gång. Men likväl det kortaste.

Det är de dagar Kitty hann vara på dagis innan det small till och blev sjukt igen. Hög feber och snoken rinner som hade den betalt för det. Och hon ropar varje kvart och är ledsen. Det blir liksom inte så hejans mycket INTRESSANT PSYKOLOGI läst, om jag säger så. Och jag är så arg och trött och fnasig. Helt sönderskavd av sömnbrist och press, jag pallar inte det här med att aldrig känna sig ledig. Det finns alltid en sida till att läsa, nåt mer att grunna på. Vilket nog vore en härlig utmaning och bluttan blä om det inte var för det där lilla pruttproblemet: jag har ingen tid. Eller i alla fall inte tid så det räcker.

Fan vad lousy och svag jag känner mig. Det finns ju andra i klassen, ja och i världen, som har barn. Hur gööör folk? Nån sa att “ja man får ju hitta stunder, skärma av, bla bla” och jag blir så sprickspänt nyfiken på vad det betyder rent konkret. Hitta stunder? Timmen Kitty sover, ja. Det går jag med på, men annars? Om de sätter sina barn i TV-soffan, stannar de där då? För om jag skulle plonka ner Kitty framför Disney Channel skulle hon hänga och slänga i Jonas Bohlin-lampan efter fem röda. Jag fattar inte hur man gör. Snälla hur gör man?

Här kommer ännu mer lousy svag liten pyttighet: fan vad det gläder mig att Engla har så sjukt fult hemma. Det ser helt schizo och cheap ut, indomatmöbel och skärgårdsdetaljer. Ha ha.

Om jag går på Sopis, what does that make me? Nej säg inte. I alla fall, Socialhögskolan byggdes 1936 och är ursprungligen ett flickläroverk. Vad jag kunde se är det fortfarande det, könsfördelningen var skral on the Y-front om vi säger så. Tur att man har sitt på det torra och inte behöver se sig om efter partner där.

Jag fick vänner! De heter Rymdkunskapstjejen och tjejen från Dalarna. Gjorde mitt vanliga, när de presenterade sig tänkte jag så intensivt “nu ska jag komma ihåg namnet, nu ska jag komma ihåg namnet” att jag inte hörde vad de sa. Jag får spela excentrique och kalla dem typ katten och gumman tills jag blir varse.

Faktiskt, kurserna vi ska läsa nu första terminen verkar vansinnigt intressanta. Synd bara att minst lika stort fokus låg på STUDENTPUBEN som på själva utbildningen. Vår lättklädda - OK no nippleshowage men det var faan nära, om ni fattar - fadder återkom over and over again till att man kan gå med i kåren och pååååverka. Eller var det bli påverkad? Studentliv bla bla bla studentpub bla bla en stor del av det hela blaaaaaa.

Dagens bästa var när vi gick det glada laget runt och presenterade oss, faddern bad oss nämna varför vi valt just denna attraktiva utbildning:

-Alltså…jag var utomlands och det var min mamma som fyllde i…