Förunderligt att två hekto gullig gnagare kan få en familj att kännas så mycket mer komplett.

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Vill ha mer sånt, prickigt blommigt prilligt, MÖNSTERGLÄDJE.

Ska så jävla ha EGET. Sen om det blir charter eller hemmavid eller campingsemester eller ett alldeles ljuvligt litet pörte som enkom genom ganska snåla bilder får mig att känna det här har någon älskat ända till slutet, är, som det brukar stå i kontaktannonserna, egalt. Den springande punkten är att ingen ska kunna säga vad jag får eller inte får tycka, säga eller skriva, ej heller komma med oombedda synpunkter om hur jag vårdar och fostrar min avkomma, och det ska jävlar i min lilla låda inte få finnas någon gudsförgäten toalett där nåt svärsär suttit och gjort ifrån sig ända uppåt väggarna.*

I say who, I say when, I say where. Och jag går faan snyggare än Julia Roberts.

*JA. Något så svinigt jälla äckligt att jag vill krexa bara jag tänker på det. Samt tacka alla högre och lägre makter för att jag är den jag är och således konsekvent sköt det värsta framför mig. Apbergets toa är intakt och tur är väl det för fan vet vad de där diarréstänken var behäftade med för MINNEN och VÄRDE hahahaha.

*ynkar*