Anna Klara

Om jag går på Sopis, what does that make me? Nej säg inte. I alla fall, Socialhögskolan byggdes 1936 och är ursprungligen ett flickläroverk. Vad jag kunde se är det fortfarande det, könsfördelningen var skral on the Y-front om vi säger så. Tur att man har sitt på det torra och inte behöver se sig om efter partner där.

Jag fick vänner! De heter Rymdkunskapstjejen och tjejen från Dalarna. Gjorde mitt vanliga, när de presenterade sig tänkte jag så intensivt “nu ska jag komma ihåg namnet, nu ska jag komma ihåg namnet” att jag inte hörde vad de sa. Jag får spela excentrique och kalla dem typ katten och gumman tills jag blir varse.

Faktiskt, kurserna vi ska läsa nu första terminen verkar vansinnigt intressanta. Synd bara att minst lika stort fokus låg på STUDENTPUBEN som på själva utbildningen. Vår lättklädda - OK no nippleshowage men det var faan nära, om ni fattar - fadder återkom over and over again till att man kan gå med i kåren och pååååverka. Eller var det bli påverkad? Studentliv bla bla bla studentpub bla bla en stor del av det hela blaaaaaa.

Dagens bästa var när vi gick det glada laget runt och presenterade oss, faddern bad oss nämna varför vi valt just denna attraktiva utbildning:

-Alltså…jag var utomlands och det var min mamma som fyllde i…

Alltså…är det så att många som börjar på högskola/universitet egentligen borde joina nåt dating-ståhej istället? Gå på masspicnics för att träffa nya vänner? Det verkar så. Schemat de första veckorna är fullkomligt SPÄCKAT med stora time-wasters.

Måndag: I en halvtimme hälsas man välkommen. Welcome! Bon bini, bien venido, sawadee, hur mycket finns det att säga liksom? Sen ska faddrar (nej!) och gruppdeltagare (däribland jag antar jag) presentera sig för varandra i ytterligare en halvtimme. Här kommer min avmätta vinkning in handy. Nästa punkt är att rektorer, kårens utskott och diverse andra sär får presentera sig. Detta ska visst pågå i hela 90 minuter! Åh gud åh gud bara PISS OFF. Ge mig en karta och en lista med viktiga namn och nummer, liksom.

Tisdag: I en hel timme, dessutom den dyrbara timmen mellan 0900 och 1000 hours, ska en gästföreläsare breda ut sina “tankar kring ordet solidaritet”. Solidaritet är bra, var snälla med varann, tack och hej! Något säger mig att gästföreläsaren är en man som aldrig varit föräldraledig och inte fattar vad en förlorad timme betyder i hushållsarbete. SÄR.

Ja och tjo tjim, sedan bär det av till den uppsluppna lunchen! I glada (blivande? Oh så spännande!) vänners lag beger vi oss till KTH och kan ni tänka! KÅREN BJUDER. Jaså, man får visst nåt för de där 350 tvångsinbetalade spännen ändå. Nevermind att jag kunnat äta extremt flådig lunch på en man hand för den slanten ELLER bjucka hela Karlssonklanen på hämtmiddag. Man har inget val.

Efter lunchen ska klassens faddrar (bless!) hålla i rodret och jag gissar att det blir sitta i ring, denna bollen den ska vandra, från den ena till den andra och en jökla massa “vad KUL!”. I två timmar.

Onsdag: Hela onsdagen är en enda stor välkomstdag. En ospecificerad sådan. Mycket höga förväntningar här.

Torsdag: Inget! Vilket i min värld betyder 3-4 tvättar och hängning av dem, dammsugning, sandkakor, middagsmat och kanske nåt litet pajbak om jag är på det där glada humöret jag måstat frambringa tidigare i veckan.

Fredag: Här verkar det faktiskt ta fart. Inga extrema tids-lyxfällor utan faktiskt, Socialt arbete termin 1 och en föreläsning om studievanor. Hoppas att den som pratar om studievanor tar med i beräkningarna middagsmat, bajsnödighet och två nojsiga bebisar. Även om jag har Imogen till hjälp så kommer mina studievanor vara avhängiga av Kittys samarbete.

Hur vet man vad man måste gå på?

Det är dagar som denna som jag önskar att jag haft en modeblogg. Då hade ni kunnat innehållet i min garderob som ett rinnande vatten (Loka citron) och varit behjälpliga i morgondagens klädval. Fast ja, risken finns ju att ni snällisar som läser och kommenterar inte alls hade varit här då. Ni kommer ju antagligen inte för the fashion fix utan för bajset, gnället och de uppstoppade djuren. I alla fall. Jag kan ju tala om för er vad walking-klosetten bär i sitt sköte så skriver ni vad ni tycker att jag ska välja.

Det är ju själva faan att vi befinner oss i detta årstidsperineum. Tights? Inte tights? Båda känns helfel. Så glöm inte skriva vilket ni röstar för, bara ben eller klädda. OK!

12-pack ellostrosor
Tight kjol med dragkedja fram, Weekday
A selection of t-shirts med tryck, kan passa med kjolen
Klänningar, men blir inte det lite larvigt?
Svartvitrutiga Vans, alla ballisar är noggrant utslitna och jag vill inte vara den som går i tra-asiga skor
Korta kjolar, 2 st men då menar jag verkligen KORTA och jag vill earn my grades the right way
Knullpumpsen, men se punkten ovan

Ska jag ta den tighta dragkedjekjolen, TEE som det heter på modeblogglingo, tights eller inte tights och så min skolblazer storlek 13-årig pojke från Marks & Sparks? Och Vans på fötterna? Lite städad popvänster, vad tror ni? Jag kanske kan fota sen.

På tisdag ska man äta lunch ihop i två och en halv timme. Då tänker jag faan ta med en extra tee, jag LÄR ju spilla på mig.

Alla som har bajsat med en liten människa bredvid sig som skriker jag se jag se jag se jag se JAAAAAAG SEEEEEEE, räcker upp en hand.

*räcker upp en hand*

På högskolan får man gå på toa själv va?

Högskola - hemmavaro 1-0. Nu åker jag till Vällingby och mutar henne med kon sritt.

Kitty och jag steg upp när Imogen och Tobias redan hade gått. Kitty sa “jag. har. ingen. pappa” och grät.

I nästa vecka blir det nog bättre. Då blir det kanske “jag. har. ingen. mamma” istället.

Snyft, prutt, kuk.

Åh vad glad jag är att jag gjorde riktig, VARM mat till middag. Korvgryta och nu känns det lite bättre. Ursäkta förra inlägget, men liksom, det är så galet mycket nu och jag är pruttans trött och sliten och ofräsch. Har jag sagt att vi flyttade fyra gånger förra året? Och att de som skulle köpa lägan i Amsterdam nu har ångrat sig och att vi måste hitta nya illa kvickt, såvida vi inte vill diarréa ur oss dryga tio loppor i månaden på att behålla den? Och att Kittys dåliga sovande är regel och inte undantag? Och att skiviga naglar är höstens absoluta modemåste? Well, one can try.

I alla fall. Det ordnar sig väl. Både lägan och naglarna, hoppas jag. Men fokus ligger liksom inte till hundra på SOPIS, om vi säger så.

Man ska ju vara en glad mamma. På rak arm vet jag två saker som skulle göra mig till en aningens mer uppåt människa, inte bara mamma:

Om jag finge göra en paj och servera familjen, VARJE dag

Om mina naglar alltid var lackade i en cool färg

Jag vet inte vad som är lissnast, mina små fisiga glädjeämnen i sig eller det att de inte är genomförbara.

Det här är ert fel. Ni uppdaterar för sällan, ni har mage att ta er semester och allehanda uppehåll och det sammanfaller med att allt flyter på rätt bra härhemma. Konstigt vore det väl annars med två vuxna på ett barn och en barnflicka två barn, men i alla fall. Vi gör framsteg, det donas och i nästa vecka ska det målas. Men. Det räcker inte! Disken är diskad och tvätten tvättas i detta nu och benen är nyrakade. Imogen läser och Kitty har sovstund och jag….sitter och läser min egen blogg.

Hann så långt bak som till i våras innan jag hejdade mig. Hade jag vett till det skulle jag väl skämmas. Plz, blogga.

PS Det värsta var att jag hade så mysigt under tiden att jag reste mig, gjorde en espresso och återgick till läsandet. Utan att fatta vad jag höll på med. Fy fan. DS

PPS Jag klickade på länkar också.

Just nu: med ansiktet fullt av Stioxyl 10% kräm mot ungdomsfinnar smäller jag i mig en 200-grammare Marabou.

Men om Tobbeliten får ha rökslutningsgodis måste ju jag få ha aldrigbörjat-dito. Btw, hur länge kan man kalla dem ungdomsfinnar?

Tjena tjena. Precis åter från föräldrahemmet där jag hängav mig åt lite av mitt självskadebeteende of choice, solariesol.

Jag känner sån jävla press över sommaren och allt, aktiviteterna, det som ska uträttas, renoveeering och fjärrvärmeanläggande och njutandet. Man ska ju ha det så roligt och avkopplande och härligt och BARA VARA och tydligen ska man även “ladda batterierna inför resten av året”. Jag dör! Även om mina förväntningar kanske inte är skyhöga nuomåren så är de ändock förväntningar, och de gnager mig. Sommaren är alltid sämst ekonomiskt och aktivitetsmässigt för mig och inte kan man ha fina kläder heller, inte om det blir riktigt varmt i alla fall. Svettvänligast möjliga trasa och håret i förra sommarens slarviga tofs, inget ytterplagg. Jag hatar inget ytterplagg! Känner mig naken och stressad.

Dessutom börjar jag tveka angående Amsterdam. Känns som att det lär ska kosta betydligt mer än det kommer smaka, Kitty vill GÅ SÄLV precis överallt och i centrala Amsterdam…nja. Och, även om vi inte permanentbor där längre så kommer det lukta cannabis och folket kommer prata holländska. Jag venne. Kan bli jävligt ovärt.

Kan någon förklara Modettes SOMMARTURNÉ för mig? De far runt till typ Sveg och Vetlanda och, vadå? Föreläser om sommarens modemåste? Alltså verkligen, I fatting not. Plz explain.